• lyfta något som är tyngre än ett mjölkpaket. (det är väldigt mycket som är tyngre än ett mjölkpaket, har jag märkt...)
• cykla på min mountainbike
• bada
• simma
• vattna blommorna
• hänga tvätt
• måla hus
• koka kaffe i perkulatorn (övervann den omedelbara faran genom att tillgripa pulverkaffe och köra en mugg vatten i micron)
• klippa gräsmattan
• klyva ved
• stapla ved
• busa med en hund

Listan kan göras betydligt mycket längre, men det är bara deprimerande.

Ett akut besök på sjukhus resulterade i en mycket Frankenstein-liknande uppsyn... Operation. En ny upplevelse att lägga till listan. Ett annat konstaterande är att morfin är rysligt effektivt mot överjordisk smärta. Att sår som läker kliar med en kapacitet av 627 myggbett är ju ingen hemlighet, men...ett sår som krävde närmare 40 stygn.... KLIAR NÅT ALLDELES INFERNALISKT!!!!!!

Sen sa doktorn; "du får inte lyfta något tyngre än ett mjölkpaket på 4 veckor"."Du får inte gå i trappor på 4 veckor."  WHAT!?!?!?!?! Imorgon är det tre veckor sedan och jag har nu nått en helt ny nivå av rastlöshet... Och jag lovar, underliga tankar dyker med lätthet upp när man inte får sysselsätta sig som man brukar. Dessa tankar ämnar jag icke redovisa här. Det är av ren omtanke!

Men kaffe får jag dricka i alla fall! Det fick jag inte från den sekund jag kom in på akuten tills jag vaknade efter operationen. Tre dygn!! Jag försökte övertala en sjuksköterska att byta ut droppet mot en påse kaffe. Jag lyckades inte. Mina rumskamrater insåg snabbt att jag behövde kaffe för att fungera på en någorlunda acceptabel social nivå. De slutade prata med mig. Förstår dem!

Nu skiner solhelvetet och jag får inte bada!! Mitt i allt frustrerande elände tänker jag ändå, jag är minsann en stjärna!