Vintern håller hårt i det den kan...

Sommaren har enligt rapport nått en stor del av den södra delen av riket. Våren har avverkat en bra bit av mellandelen av samma konugarike...men....det finns ännu vinter....



Det här är sagan som möte mig en morgon för två dygn sedan...jag kände hur det ryckte i rötter från min släkt. Gener vaknade till liv och jag upplevde en samhörighet som inte låter sig beskrivas i ord. Inland, nordlig riktning, tystnad, lugn, hem, och en trygghet bortom beskrivning... Inga tveksamheter, bara en lysande självklarhet mitt i uppvaknadet. På tal om uppvaknande; jag vaknade tidigt, illavarslande tidigt för att vara jag... Jag längtade efter min älskade, jag ville hon skulle vara intill mig. Jag kände mig trots det hemma. Kan släktforskning verkligen göra så här med sinnena!?! Min fars farfar...kom härifrån och jag hittar på orten trots ringa besök, jag känner att jag har en del i vardagen. Inbillning? kanske, men ändå så nära...stolt, trygg.

Baljor, lådor, byttor, enheter...vad du vill....

Ibland får man syn på mycket! Då och då fär man lust att öppna allt och bara insupa innehållet och lära sig allt som bara går att lära sig!



Det ryms så mycket i dessa behållare! Det är som om tiden kapslat in sig själv och bara väntar på att bli upptäckt! Jag har betalt för att upptäcka...för att bringa ordning för kommande forskning...
Börjar inse att det jag gör har betydelse...Stor tanke...



Allt sätts i perspektiv och jag känner mig enbart ödmjuk inför det jag får uppleva. Tack till mina kollegor som delade detta med mig. Tack till de som arbetar på platsen som gav mig tillgång till all denna rikedom!
Ja du min vän, ja du HLU, du har så rätt - vi har världens bästa jobb!!

Tre myror är fler än två granbarr

Alla känner väl till talesättet; "En myra i örat - snart är det sommar!"...?
Om inte, så har ni gått miste om något! Det är ju så att när man befinner sig mitt i den uppvaknande naturen och känner en myra i örat, så kan man med säkerhet påstå att sommaren sträcker på sig och slår upp sitt himelsblå öga.









Onödiga dagar

Om man kör en vecka i 60 grader med extra centrifug, krymper den då...? Eller krävs det att man tar till kemtvätt för att få en tisdag och en onsdag att reduceras till något man kan avhandla på en fikarast på jobbet? Jag vill ha torsdag. Nu. Nyss.

Alternativt tar man en sax och med några enkla handgrepp så förändrar man almanackans utseende så det passar ens behov!

Som en urvriden disktrasa...

Det här är ett offer för oplanerad handling, det här är en disktrasa med erfarenhet... Denna trasa har varit utsatt för ett grepp med en kraft inte ens en fokuserad boaorm skulle kunna åstadkomma...



Det här är en blå trasa som råkade befinna sig i fel kök vid absolut fel tidpunkt... Det är sånt som händer. Det är konsekvenser som ingår i någon slags riskkalkyl. Det är ju  mitt kök vi pratar om...
Trasan är dock sig inte riktigt lik och jag har beslutat mig för att ersätta den med en lyckligt oventande kandidat.



Är det inte elefanter som brukar vara rosa...?

Är det här ens lagligt...?! Måste man inte ha tillstånd för dylik sak? Jag har duschat med en gris, så rosa och så lysande, att jag inte kände något behov av att tända taklampan i badrummet... Grisen skötte liksom det på egen hand....



Låt bli svamparna kära granne!

Det här är en vänskaplig knuff på min granne! Jag har sagt att du ska ge faan i svamparna! De är mina!!!!



Vägskälet vid vintern och våren

Vintern kämpar tappert för att behålla sitt grepp över landskapet. Ansträngningarna tycks vara förgäves och jordskorpan börjar tina fram.



Återsåg de byggnader, som vid senaste besöket var klädda i snö och frusna under en vinterdag. Tanken kilade iväg till en slumpmässig text om engelska kusten, de karga hedarnas bebyggelse. Texten jag kom att tänka på existerar inte fysiskt, den bara skälver som en abstrakt längtan inom mig.



Solens hånfullhet

Om vardagens sus kan jämföras med något så är det just nu dagsljuset, solen på himlen, som då och då försvinner bakom en dimma av längtan. Vad jag då tycker om att tänka på är att natten rymmer magin, månskäran vittnar om en oåtkomlig kärlek och helhet som dimman inte når. Nattens moln är poesi som viskar sina ord till alla som vill lyssna. Om natten är du inte lika långt borta som om dagen.

Min granne

Min granne äger förmågan att förse min själ med ljus, glädje, värme och skratt. Min granne kan ta fram min magi, så väl en intetsägande tisdag som på självaste påskafton! Tänk vad en gata, i en relativt liten stad i Sverige, kan skänka till en filur som jag! Min granne berikar min tillvaro och det är något jag ämnar ta till vara på med den största respekt och ömhet jag förmår uppbringa. Men svampen ger du faan i!!

Till HLU från RIC

Ibland har man oförskämt mycket tur... Ibland känner man i varje cell att det kunde banne mig inte bli bättre än det blev! Så känner jag nu. Skulle inte för allt smör i Småland, inte för en rödmålad stuga i Dalarna, inte för högre lön, byta ut dig mot en annan kollega!

Ett varmt möte en kylig aprildag

Det finns en historia som utan förvarning kan uppstå i ens liv. Det är historien om livet så som det en gång var. Men inget är så komplext så det avslutar allt i samma ögonblick som det döps till historia. Att arkivera en del av sitt liv innebär inte att allt som hade med det livet att göra packas ner i kartonger och snyggt och prydligt förvaras i ett bergrum inrett i själen. Det finns delar av föregående liv som inte alls måste bli historia! Idag har jag erövrat den kunskapen!

Jag har träffat mina före detta svärföräldrar, som jag nu kallar vänner. Gamla relationer förändras och blir till nya. Förutsättningar förändras, men känslan består. Tack för stunden idag. Tack för allt som varit och tack för allt som kommer att bli! Ni är fantastiska!

Fy Farao!

Pyramiderna i Giza är ingenting i jämförelse med de lokaler jag numera jobbar i....Har man anlag för att gå vilse har man i och med det goda utsikter att nå stor framgång....

Första dagen på det nya jobbet hade jag planer på att enligt Hans & Greta lämna ett spår av kaksmulor eller kiselstenar för att överhuvudtaget ha en sportslig chans att hitta tillbaka till mitt skrivbord! Men nu är det ju så att jag inte äter kakor och att ha fickorna fulla med stenar ter sig inte som någon bra idé, då mina byxor redan med tomma fickor är lättpåverkade av jordens dragningskraft...

Någon mig väldigt närstående har berättat att man lär barn att om de går vilse i skogen ska de stanna där de är och krama ett träd. Lyckligtvis har myndigheten jag arbetar på fantastiskt många växter i stora storlekar ,strategiskt utplacerade, i sina labyrinter och korridorer. Så om jag kommer bort får jag omfamna första bästa planta och hoppas på snabb undsättning av någon kollega som är bekant med de lokala väderstrecken!

(Det här skulle mycket väl kunna vara fortsättningen på berättelsen om Micke, Johan och fikusen....)

Selmas kärlekar

Jag har varit på teater. I en familjär miljö erbjöds jag en känslomässigt kittlande inblick i fröken Lagerlöfs intima relationer. Från scenen förmedlade enastående aktörer en bild av en kvinna som reste från en sorts proletär tillvaro i Värmland, till ett världsberömt dito.

Vägen till Nobelpriset kantas av kärlek, globala resor, svek och manipulativa handlingar. Någonstans i första akten beskrevs fröken Lagerlöf som alltigenom vilja. Denna genomgående vilja orsakade mycken smärta hos de som älskade den framgångsrika författarinnan. Fröken Lagerlöf bedrev ett emotionellt utnyttjande och hennes hunger efter berömmelse placerade Sofie Elkan i en yrkesmässig, så väl som själslig, skugga. Framgång har sitt pris och jag undrar hur Selma Lagerlöf egentligen upplevde konsekvenserna av sina handlingar och utspel.

Kära Valborg, ditt extremt rationella sätt att se världen, ditt logiska beroende, din ohälsosammt uppoffrande person klarade inte att flyga på en gås...det måste ha plågat ditt hjärta!

Selmas kärlekar gestaltas genom brev.
Brev är en karta till historien, till liv som lämnat fotspår.

RSS 2.0