Alla i min omgivning fryser...
Jag fryser inte det minsta!


Jag sjunger...

Vid morgonfikat fick jag en fullständig redogörelse för en brottningsmatch med gladpack.
Detta lömska material som hade ett stadigt grepp om kollegans smörgås, råkade ut för en halvnelson och därefter knölades det ihop till en boll av smärta och frustration.

En kampsport med ytterst få utövare...

Sen kom ytterligare bekännelser...
Det är inte ovanligt med utbrott på dammsugare, kakdegar och annat som inte samarbetar villkorslöst...

Happy-pack, jo jävlar...

Riktningen är självklar, framåt!
Det finns något väldigt motsägelsefullt i uttrycket "att ha uppförsbacke i livet".
Med det menas ju att det är allmänt jobbigt och tufft.
Samtidigt är ju att komma uppåt förenat med att lyckas, att ha det bra.

Likaså, att "det går utför...
Det förknippas med själsligt eller fysiskt förfall.
Men..
Att ha nedförsbacke är ju fantastiskt!
Man behöver inte anstränga sig det minsta, det går bra helt enkelt!

Min riktning är nu utför och framåt och jag har det grymt bra!

Tja, vad ska man säga...?
Jag blir hysteriskt bortskämd!!

Tack för presenten amigo, den var personlig och fortsätter det så här,
behöver jag inte handla något för att kunna tillreda en hel frukost!

Jag har en ny kaffebryggare, en ny fin och tokig kaffemugg och 10 ägg.

Varmt tack mina fina goa vänner!
Jag kommer att ha Hallands coolaste dass!
Väldigt rosa...

Badrumsmattan kommer spara el,
den är så jävla rosa så jag behöver inte tända lyset!

Och vad beträffar kaffebryggaren...så fattar jag vinken,
ni är så välkomna på en balja java en kväll då
flyttkartongerna är förpassade i glömska i förrådet.

Ni är bäst!

...se vinden...
För några sekunder, hade havet samma färg som mina ögon…

Själsstarkt möte.
Mitt inre skälvde och kylan mot min hud smälte undan som snö om våren.

Hetta.
Från mitt vilda hjärta.

 Havet krävde mig – jag gav.

Jag är min egen magi och insikten kom med den tredje vågen.

 Tårögd vände jag mig mot andra ögon.
Såg en nyans som poetiskt beskrev en vinterhimmel.

Ögat smeker det ögat ser.
Tanken omfamnar sammetsmjuk dröm
och längtan till dunkla timmar hettar på leende kinder.

Snöflingor stora som disktrasor slänger sig ner över det halländska kustbandet.
Inget som kommer att lägga sig och skapa vinterkänsla,
men bara att få se dem falla,
gör en norrlänning lycklig.

Hela jag ler!

Himlen är berörd.

Jag målade bakom slutna ögon, med en sensibel pensel.

Kulör som bryter igenom vardagens kommunalgrå tillställning.

En närvaro som inte låter sig förnekas, en medveten plats i livet.

Det som spelar roll, har inget slut, det är en gemensam sanning.

En bro mellan fastland och ö.
Jag har erövrat ännu en del av livet och
byggt en bro över till min nya ö.

• inomhus
• dagtid
• flexibelt (dvs. kontorstid 9-11.30, 12 veckors betald semester)
• assistent/underordnad
• exlusiv tjänstebil (en sån som drar över 4 l/milen)
• hög lön
• tvåvåningskontor med tonade rutor och egen toalett
• lättklädd, smått vulgär buttler
• en ful, elak och tandlös receptionist för att undvika besök
• vinkällare, till höger om det extremt välorganiserade arkivet
• fred på jorden

Utanför protokollet...

Det finns människor i ens liv som sprider ljus och värme.
Människor som ger av sig själva, sin tid, sin villkorslösa omtanke och som
torkar tårar och blod när det behövs.

Från djupet av mitt hjärta; tack min vän.

Fyra knölar borta...
Lättnad, även om ingreppet var av den helvetiska karaktären...

...att man inte är kompis med Simson, det vill säga en nasir.
Då hade min styrka suttit i mitt hår...

Jag har numera tre millimeter av den varan...
Förberedelse för operation.

Löven bär stegen ner i årstidens källare.
Människan rustar sig för mörkare tider och kylan smiter objuden in.

Lövens varma starka färger är till för att varsamt
lotsa oss genom porten till vintern.

Vinden rufsar till mitt hår, smeker min kind
och förser mig med känslor som kameran
ivrigt samlar på.

Hav och land skapar abstrakt konst, öppen för individuella tolkningar.
Om man vänder sig om, ser bort för några ögonblick och därefter åter ser på motivet...
Så har det förändrats.

Man kan inte kliva ner i samma flod två gånger.
Ej heller är strand eller hav bundna till fasta former.
Inga lager eller regler biter på friheten som målar sin egen vilja,
framför mina kisande ögon.

Finns det någon hjälp för den som är åksjuk i diariet?
Finns det botemedel för arkivångest?

Existerar det någon livboj för den som drunknar i pappershögen,
för den som inte bottnar på sitt eget skrivbord..?

Två stycken som trivs ihop, är antingen lika från början,
eller så blir de det med tiden.

Hönan eller ägget?

Insidan eller utsidan?
En gräns måste inte vara statisk, permanent.
Grindar till andra världar går att öppna...

Jag är i rörelse.

Världen är en godispåse!!

Smaka på närvaron.
Ta en tugga av det omedelbara nuet och se fram emot efterrätten...



Dagen var god.
Sällskapet likaså.

Det finns rum, som sällan beträds.
Det finns delar av själens boning som kräver särskild inbjudan.

Jag har mött ett antal fönstertittare som på ett perverst sätt försöker tränga sig in.
Mitt motstånd är sofistikerat och effektivt.

Men, så har det inträffat, att jag skickat inbjudningskort.
Jag anhåller inte om svar, jag bara öppnar mitt fönster på glänt.