Himlen kisar, gnuggar nattens moln ur ögonen
och ser på staden med sin ärliga värme.

Vissa platser erbjuder material som fantasin inte kan ignorera.
Dessa platser rymmer historier, tankar och känslor.

Utrusta dig med en nyslipad kniv och tälj fram skapelser ur din fantasi!

Påkallar uppmärksamhet.

Ibland får det storslagna finna sig i att vara en kuliss,
framför vilken den levande rörelsen utspelar sig.

Strån som sensuellt rör sig under vindens smekningar...

Jag bryter ett mönster.
Går en ny väg.
 Min väg.

Ett uppvaknande och metvetandegörande av närvaron i varje sekund.
Skönheten omger mig.

Slår mig ner vid tidens rand och njuter av mina funderingar.

Vägen framåt är upplyst.

Modo förlorade igår och jag slapp GÅ till jobbet idag...

Naturlig tilläggsisolering...

Vacker fasad med en sorts känslomässig uppmaning;
älska mer.

Som en sagolikt vacker blick.
Ett ögonkast som berör.

Det snöar i Halmstad!!!
Lycklig norrlänning studsar snart ut på lunch!

Aristoteles menade att tragedin renar oss.
Effekten är en slags själslig renässans som medför förnyade insikter.

Ett bad efter en lång vandring kan symbolisera detta.
Ett känslomässigt klimax som utgör en total vändpunkt.



Låt vintern komma, jag är redo.
Hösten har renat mig.

Mönster som klättrar i trappan.
Uppför, eller nerför?

Det vet bara skuggorna.

Färgerna tog i allt de kunde och utmanade min kamera.
Ljuset bidrog med sitt och motiven trängdes för att nå mig.

Det finns platser där blåa toner är både färg och musik.

Klockan darrar mot 07.15 och dagen kisar slumrande mot mig.
Stegen ekar ensamma och bron över Nissan blänker av nattens frostiga bett.

Biblioteket tindrar med all sin samlade kunskap och jag ler och längtar dit.

Solen sänker sin värme bakom horisonten, lämnar världen åt frosten.
Det är höst.

Människor söker värme hos varandra.
Dunkel hetta i solnedgångens blick.

Se på varandra.

Ljuset från ett varmt fönster klyver mörkret.
Det når mig.

Ser på byggnaderna och staden genom historiska glas, trädda på dåtidens snöre.
Ljud från passerad tid blandas med dofter från glömda dagar.

Stora händelser sida vid sida med en opretantiös vardag.
Liv, för den lilla människan i det stora sammanhanget, finns bevarat i hus och statyer.

De stora händelserna reser sig i svart/vit skala över stadens horisont.

Mäktig komposition.

En urgröpning i tiden,
där hösten kurar ihop sig och
väntar på vinterns ankomst.

Den är svår att hitta, men när man väl funnit den, är den en rikedom för livet.
Den syns för alla, men bara en människa kan se den.

Den lyckliga människan är jag...

I minnenas kvarter finns solskenet.

Vakande blickar.
Granskande och redo att försvara eller släppa in.

En själslig passkontroll, innan entré till inre riken.

En sista kämpe, en sann och ärlig romantiker.
Varmt röd i en kylig höst.

En kärleksfull syn för frusen och trött vardagshjälte.

Under den publika fasaden finns skikt av liv.
Spår av händelser, tider och upplevelser.

En komplex sammansättning av intryck och erfarenheter ger ett levande resultat.
Inte alla som ser det, antingen äger de inte förmågan, viljan eller intresset.
Eller så saknar de behörighet.

Stegens eko mellan huskroppar färgar av sig på väggarna.
Tanken mår bra, den är fri och den är stark.

När dimman lättat och dragit täcket av gryningen vaknar staden.
Färger flyter ut över synfältet och skuggor släpper taget om konturerna.

En ny dag av liv.

Nån måste göra det.
Get down to it and get dirty!

Ni får skörda det jag sår.

Skulle kunna vara en stad för mig att leva och bo i...

Våra steg samlas upp av historiens osynliga fotavtryck.
Förenas med dem och blir en del av tidens kedja.

Vi vandrar på gamla gator och kyrkors klockor ljuder mellan grändernas väggar.
En ensam duvas vingslag läser högt ur fri prosa.

Närvaro.

Vem som helst kan vara kung eller drottning över dagen.
Härskarens tron är placerad under soldränkta färger, tag plats.

Ett filmcitat från den tecknade versionen av Robin Hood
började med skälvande stämma röra sig i mitt huvud...

Resultat; 3 - 2

Upplevelsen obetalbar!

Rester av händelser, ruiner av konstruktioner, allt finns kvar.
Någonstans.

Minnet vårdar och kan visa upp det bevarade, guida dem som har intresse av att få veta, lära sig.
Genom den ruin som är jag, ser jag det nya.
Mina fönster är öppna och jag har dekorerat dem med levande gardiner.

Signalfel och ersättningsbuss.

Resvägen odlade en fri vilja och trotsade tabeller och förutbestämda byten.
Men vad gör väl det, vägen kan förvandlas till resans mål och med trevligt sällskap, kan en resa aldrig bli misslyckad.

Tänk fritt och använd det livet ger dig.
En tidtabell kan få dig att känna dig låst, utnyttja rutiners avbrott till att känna dig fri.

"Ur led är tiden..."

Uppbruten, omkullkastad i sina invanda begrepp...

Sönderfallen och trasig.

En reva i sekunderna blottar utdragna kvartar och jag beklagar mig inte,
jag tar strid, jag tänker vrida den rätt!

Kantad av himlens färg, en glugg i vardagens monotona och enstaviga lunk.
Som att bli betraktad av en varm, klok blå blick.

Behagligt.

...sträcker drömmen på sig och lägger armen om sitt sällskap.
Gryningen doftar kola och tanken ler åt sig själv.

Färgerna är fria och de kastar sig över världen med en kraft ingen kan motstå.

Staden gäspar och plirar nyvaket på frusen kind.

Sommaren flyter ut i havet, den säger farväl för denna gång.
Den lovar att komma tillbaka.

Höstens hav tar emot dess flytande bekännelser, drömmar, längtan och hemligheter.
Utan att ifrågasätta, utan att ställa några krav.

Sommaren smeker klipporna en sista gång och den hårda ytan gråter farväl.

På återseende.

Att vara levande är att färdas på haven i en båt.
Stiltje kan övergå i storm, livet möter vågor, öar, land och andra båtar.

Solen och stjärnorna bidrar med skönhet och mystik.

Ser du min lanterna i natten?

Dagen är ljudlös.
Ett mellanting, en parentes i tidens källarvåning.

Dunkel och fuktigt kylig.
Kom närmare....

Oktobers frostiga skönhet har tagit en tugga...

På natten sår jag tankar.
På dagen skördar jag levande känslor.

Himlen dekorerar världen med sin ljusgardin.
Stårlarna faller mjukt genom molnen och berör människa och land.

Träden sträcker sig efter mer, de tycker om att bli berörda.

Platsen är laddad av historia,
av en tid som en gång var någons nu.

En mjuk liten mule.
Snosar försiktigt.

För att den kan, för att den vill.

Hösten erövrar Bohusläns klippor.
Regnet bråkar med frusna fingrar som envist fortsätter att ta bilder.

Kameran kommer aldrig förlåta mig...

Tryggt kantad av starka stenar.
Skyddad från ondska och faror.

Vänd din blick inåt då mörkret omsluter dig.
Du har ett inre ljus som vägleder dig.

Jag litar på dig, du är min fyr på livets resa.

De kurar ihop sig för att värma varandra.

Skuggorna blåser bort och klipporna formar sina tankar allt medan tiden går.
Havet underhåller den stenhårda ytan, retar den, roar den och berör den.

De hör ihop, havet och klippan.