Och plötsligt kunde jag...

...se vinden...
För några sekunder, hade havet samma färg som mina ögon…

Själsstarkt möte.
Mitt inre skälvde och kylan mot min hud smälte undan som snö om våren.

Hetta.
Från mitt vilda hjärta.

 Havet krävde mig – jag gav.

Jag är min egen magi och insikten kom med den tredje vågen.

 Tårögd vände jag mig mot andra ögon.
Såg en nyans som poetiskt beskrev en vinterhimmel.


Som sammet i dunkla timmar

Ögat smeker det ögat ser.
Tanken omfamnar sammetsmjuk dröm
och längtan till dunkla timmar hettar på leende kinder.





"Lapphandska"

Snöflingor stora som disktrasor slänger sig ner över det halländska kustbandet.
Inget som kommer att lägga sig och skapa vinterkänsla,
men bara att få se dem falla,
gör en norrlänning lycklig.

Hela jag ler!


Impressionism

Himlen är berörd.

Jag målade bakom slutna ögon, med en sensibel pensel.



Frapperande existens

Kulör som bryter igenom vardagens kommunalgrå tillställning.

En närvaro som inte låter sig förnekas, en medveten plats i livet.

Det som spelar roll, har inget slut, det är en gemensam sanning.



Förbindelse

En bro mellan fastland och ö.
Jag har erövrat ännu en del av livet och
byggt en bro över till min nya ö.



Gryningens väv och en kollega på cykel

Natten hänger i en tråd,
gryningen tar över och världen är under tystnad.

Mitt på bron stannar tanken och ser sig omkring.
Genom magi finns dagen.

Kollega passerade med eftertanke och omtanke.

Dagens ljus höll andan.



Mötesplatsen

Ibland behöver man mötas...
Begrunda tiden som flyter förbi i stadens aorta.

Sommaren har bett att få återkomma och under träden faller löven som skuggade tanken i juli.

Det rutiga underlaget finns ännu med, det bryter av dagen på mitten.
Ger andrum åt det vilda hjärtat.





Konferens

Ett boende erbjuder utsikt,
som i sin tur matar tanken med kakor.

Madelénekakor.

Tanken bakar åt minnet som tar emot.

Göteborg.








Favorit i repris

Simultana rörelser skapar gastronomisk konst...
Resultatet ligger blottade tillsammans på ett bord.

Fest.

Tack min vän.



Nya nivåer

Jag vet nu på allvar....



...vad klåda innebär...

Fördelat på fyra ställen, 24 agraffer...
Jag utvecklar dagligen nya idéer om hur jag kan få bort dem.

På den 9:e dagen urartade det...

En klase höst

I väntan på buss nummer 324 i norrgående riktning.



Sanden blev till guld...

Fattig kan bli rik.
Inuti.

Den största rikedomen av alla.





Hammys riktlinjer

  • inomhus
  • dagtid
  • flexibelt (dvs. kontorstid 9-11.30, 12 veckors betald semester)
  • assistent/underordnad
  • exlusiv tjänstebil (en sån som drar över 4 l/milen)
  • hög lön
  • tvåvåningskontor med tonade rutor och egen toalett
  • lättklädd, smått vulgär buttler
  • en ful, elak och tandlös receptionist för att undvika besök
  • vinkällare, till höger om det extremt välorganiserade arkivet
  • fred på jorden

"Fyra kolabönor i en klunga"

Utanför protokollet...


Ljuspunkt

Det finns människor i ens liv som sprider ljus och värme.
Människor som ger av sig själva, sin tid, sin villkorslösa omtanke och som
torkar tårar och blod när det behövs.

Från djupet av mitt hjärta; tack min vän.



Knöligt...

Fyra knölar borta...
Lättnad, även om ingreppet var av den helvetiska karaktären...



Det är en himla tur...

...att man inte är kompis med Simson, det vill säga en nasir.
Då hade min styrka suttit i mitt hår...

Jag har numera tre millimeter av den varan...
Förberedelse för operation.


Tidens trappsteg

Löven bär stegen ner i årstidens källare.
Människan rustar sig för mörkare tider och kylan smiter objuden in.

Lövens varma starka färger är till för att varsamt
lotsa oss genom porten till vintern.



Blå vindar

Vinden rufsar till mitt hår, smeker min kind
och förser mig med känslor som kameran
ivrigt samlar på.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0