Solen skiner som en dåre och dess avsikt är nog att provocera mig... Jag är ett klassiskt morgon-monster och uppskattar inte alls denna del av dygnet. Just precis nu är jag fullständigt övertygad om att hela världens makter samarbetar för att jävlas med mig. Det tar onaturligt lång tid för kaffet att bli klart och min desperata hjärna börjar analysera möjligheterna att trimma perkulatorn...



Har inte kammat mig än. Gick förbi en spegel varpå den skrek på hjälp... Jag uppvisar tydliga likheter med ett Penn-troll och min förhoppning är att det åtminstone skrämmer iväg några trastar när jag går ut!

Ja, jag vet att mina bekymmer inte står i proportion till de katastrofer världen upplever just nu, men....på morgonen är jag en trumpen egoist. Mitt elände är mig närmast. Tills jag läser tidningen och min tillvaro översvämmas av mänskligt lidande jag inte kan göra något åt. Frustration läggs till listan över ilskna sinnesstämningar. Maktlöshet avväpnar mitt dåliga humör och jag kisar mot solen och tänker; så orättvist att jag har det så äckligt bra! Och så skamligt av mig att inte uppskatta det...