En del av mig. Idag bor det en I-or inom mig. Jag har en vän som säger det, då jag ägnar mig åt allt för djupgående analyser av livet. Min vän säger att det är ok, att det inte är fel att ha en I-or i sin själ. Jag tycker om min vän för det! Ibland granskar jag världen ur ett inte allt för smickrande perspektiv. Jag ser genom fasader och lögner. Jag tillåter mig att se världen osminkad och nyvaken. Det gör inget, jag lär mig obeskrivligt mycket om tillvaron och mig själv under dessa stunder. Tacksam för det.

Denna dag inleddes av en tämligen enstavig morgon. Det infann sig liksom ingen intensitet i själva varat och jag försökte medicinera tillståndet med en överdriven dos kaffe. När det inte hjälpte föstod jag vad som var på gång; en sån där dag som ingen någonsin kommer komma ihåg. En dag som har ett nummer i almanackan, men inget mer. Sådana dagar förekommer ibland. En slags transportsträcka. Som otålig tonåring hade jag troligen (för att inte säga, med största sannolikhet, fått galopperande mjäll av öronbedövande tristess) inför en sådan dag. Nu, är läget ett helt annat. Jag tar det med stort jämnmod, det kommer andra dagar, då det ligger ett milt vansinne i luften och allt , varje levande sekund, är en exalterande del av mitt liv. Då är I-or en skugga, omsluten av stilla mörker. Då finner jag en glöd - och startar en våldam brand!