Opposition på sanningsvidriga och alltigenom absurda interpretationer av min person

Vi förekommer i en tillvaro där vi alla befrämjar fri tolkning av det sagda och antecknade ordet. Detta kan innebära vitt skilda perceptioner av behandlade ämnen. Mina skrivna ord här är uppenbarligen översatta till en förutfattad sanning om att jag upplever mig förföljd, hotad samt att jag lever under allmän psykisk ohälsa. Information av detta slag anländer till min kännedom som en absolut och repellerande kalldusch.


Efter en stringent och alltigenom märkbar analys av mina tidigare inlägg kan jag dock upptäcka att det försiggått en slags paranoid övertolkning av mina betraktelsesätt rörande samhällets allmänna hälsotillstånd. Att jag som emotionellt tänkande individ formulerar en oro och djup omtanke för mina vänner som tillfälligt befinner sig utanför den omedelbara euforin, uppfattas av allt att döma som att jag erfar en känsla av humanitär uppgivenhet och därmed skulle befinna mig i en avgrundsdjup depression utan möjlighet till konvalescens.


I mina ansträngningar att söka en förklaring till detta förnuftsvidriga tolkningssätt gick jag miste om omdömesgilla explikationer då min urskillningsförmåga grumlades av indignation och en direkt upplevelse av att vara utsatt för överförmynderi och ett olustigt ifrågasättande av min befogenhet att fritt formulera mig kring ämnen som berör mig. Vad det möjligen skulle kunna grunda sig på är en sorts barskrapad ordförståelse eller en olycklig kombination av ett sjukt behov av att framstå som en ödesmättad domedagsprofet som har som sin främsta livsuppgift att ur en vingpenna framställa en domesticerad fågelarts kvinnliga representant, samt en synnerligen hälsovådlig ranson av urskillningsnedsättande fluidum.


Jag undanber mig härmed fortsatta falska konstruktioner av min mentala häslostatus och jag betackar mig å det starkaste för fortsatta inkompetenta bedömningar av innehållet i mina skrivna reflektioner kring begivenheter i mitt liv. Om frågor kring mitt mående trots detta skulle uppstå förväntar jag mig att spörsmål därom lyfts med mig personligen och inte bakom min rygg!


Kommentarer
Postat av: Monika

Åh, jag hoppas att du inte kommer slut skriva dina insiktsfulla inlägg på din härliga blogg. Men gör du det förstår jag dig till fullo och hoppas att jag får ta del av din visdom på annat sätt. Kram

2008-11-06 @ 18:43:07
Postat av: Den Ofrivilliga Bloggaren

Att föra en ömsesidig dialog med dig kring livets goda och onda, är något som knappast lär upphöra min vän. Jag bara markerar för en del människor att jag inte uppskattar det de håller på med.

2008-11-06 @ 18:58:51
Postat av: Monika

Skönt att höra!

2008-11-07 @ 11:29:47

Vad heter du då?
Kom ihåg mig?

Hur kan jag nå dig?


URL/Bloggadress:


Och vad har du på hjärtat?

Trackback
RSS 2.0