Diabolisk bussresa
Semestern är till ända och jag har under dessa veckor lyckligt förträngt hur infernaliskt obekväma de nya och överdrivet hyllade bussarna är...jag pendlar 45 minuter till mitt jobb och följaktligen 45 hem från sagda arbete. Okristligt tidigt denna dag parkerade jag min intet ont anande ändalykt på ett av bussens många säten och blev efter 300 meters färd brutalt påmind om komforten, eller den uteblivna komforten...
Nu har jag galopperande mjäll av ren irritation, jag lider av blandad kramp, nedsatt känsel i mitt vänstra byxben, svårartat ryggskott, gravt reducerad blodtillförsel till de nedre extremiteterna, aggressiva nervryckningar i muskulaturen och intensiv nackspärr...
Men jag är en tapper kvinna! Jag biter ihop och frammanar ett enastående positivt tänkande! Det kunde ju ha varit dubbelt så långt till jobbet...
Vilken tur att man fortfarande har semester...;-). Fast jag har ju å andra sidan ingen 45-minuters bussresa till jobbet!
låter jobbigt det där! :) Vill du ha numret till en kotknackare?
Nej, du har nog rätt. Jag har heller aldrig mött någon sådan. En akupunkturnål istället kanske?
Glöm nu inte berätta!
Jag måste tillstå att den logiken brister något skrattar. Hellre 15 akupunkturnålar i ryggen än en tatuering..inte på den här kroppen, no, no!
Kul, fin blogg & fantastiskt fina bilder.
Hoppas ryggen känns bättre idag efter massagen.
Uni
Fantastiska bilder!!!!!!!!!!!
