Ett ständigt återkommande ämne är pendlarbussen till och från jobbet. Detta kan förklaras med att mycken tid spenderas på just detta färdmedel och att det enda som underhåller är observationer av diverse medresenärer och deras små egenheter. Vardagsbetraktelser på fasta klockslag.

Dock inträffar emellanåt lite extra intressanta saker och i går ägde just en sådan rum.

Jag tillhör skaran som bland de första kliver på bussen och jag brukar invänta passeringen av stadsgränsen innan jag faller i djup sömn. Jag hade fått en reskamrat utvändigt om mig, en för mig totalt främmande och alldaglig kvinna i 50-årsåldern. Inget speciellt med henne. Så jag somnade omgående. I en djup och drömlös sömn färdades jag mot arbetet. Vaknade som brukligt i en lång nedförsbacke som signalerar att det är 2 minuter kvar tills jag bör stiga av det kollektiva färdmedlet om jag har för avsikt att infinna mig på mitt jobb. Jag såg åt vänster där den intetsägande kvinnan satt…och blev i samma ögonblick ytterst konfunderad. Människan på min vänstra sida var en blond tjej, uppskattningsvis på gränsen till 20-årsåldern!!! Moderiktigt ekiperad och på intet sätt lik den grå kvinna som satt där när jag föll i komaliknande sömn.

Har jag, på vägen till jobbet, åkt genom en slags tidsportal, där alla som råkade vara vakna, föryngrades!? Tanken rusade i väg till Langoljärerna….små svarta konturlösa och allmänt ondskefulla varelser som äter tid med god aptit…

Jag ville inte tänka mer den dagen…