Fånigare metafor får man leta efter...men va fan!?
Minusgrader och solsken utanför mitt fönster. Det nya året har kommit en bit på väg och jag befinner mig i en helt ny livssituation. Skarven mellan föregående och nuvarande år är lite diffus och det känns som om några dagar faktiskt fattas i räkningen. Då var det många minusgrader i mitt hjärta och något solsken fanns inte att tillgå. Men nu har jag funnit solstrålar i form av vänner, vänner som bryr sig, som finns för mig när jag som mest behöver dem. Dagens väder kanske kan betraktas som symtomatiskt för det jag känner, en trevande rörelse mot värme, mot våren... Mina vänner, ni är underbara och ni bländar solen med er värma godhet!
Kommentarer
Trackback