En rymligare individuell progression uppnås genom att man med de förutsättningar men besitter, finner den rätta balansen i sitt förhållningssätt och genom att dessutom ha förmågan att under tillräckligt lång tid vara konsekvent i sin process.

Vinsten ligger i att vara lyhörd och bejaka omgivningen så som den är, att sträva efter personlig utveckling inom den kollektiva tillvaron. Detta uppnås med hjälp av förmågan att vara mottaglig för andras åsikter och tankar. Sen behöver man nog också modet att vara receptiv för det faktum att man kanske måste ändra uppfattning emellanåt, när bevisen är kristallklara, när man varit oaktsam och inte lyssnat på gråtande känslor.

Det skadar inte att säga förlåt…det finns för det mesta en andra chans om inte stoltheten i samspel med mental fåfänga förnekar en det…