Imorgon väntar ännu en tjänsteresa. Tre dagars bortavaro med många mil mellan mig och dem jag älskar, dem jag bryr mig gränslöst mycket om. Ryggsäcken står packad i hallen, står innanför dörren och morrar otåligt. Jag tänkte på det här med att packa. I min ryggsäck har jag det jag behöver för boende på hotell, inget avancerat, kläder, hygienartiklar och brevpapper. Inget av detta lindrar saknaden efter mina nära och kära…

Jag försöker nu packa själen…jag lägger varsamt ner minnen, kramar, skratt, förtroenden, samtal, utbytta tankar och känslor i min själ. Jag bär er med mig när jag reser bort. Kan ni känna det?