Tröttheten klibbade fast i mina ögon och jag vaknade med en tankeverksamhet som befann sig två steg efter nutid. Jag vill bara ha tystnad. Jag vill bara ha stillhet. Jag vill att tiden lugnar sig lite, saktar in och betraktar sin konstnärlighet. Jag önskar att tiden kunde skapa mer sådant som jag såg här….





Lugnet når ytan och jag försöker föreställa mig hur tiden arbetar, hur tiden tänker när den utför sina handlingar. Jag känner närvaron av sekunder, jag andas minuter och jag blundar bakom timmar. Dagarna kommer, veckorna går. Jag är mitt i allt, som kallas liv. Jag håller dig i handen, jag håller i dig, för du är min fasta punkt. Du är mitt vatten och jag är din båt... Jag bär dig, jag lovar.