Inte och aldrig
Det går fort att uttala orden inte och aldrig. Sen är det bara att invänta att just det man å det bestämdaste behandlat i negation, ska inträffa... Efter att orden med förnekat tonfall artikulerats är det bara en tidsfråga innan orden förvandlas till en verklighet. Denna realitet är då helt plötsligt den mest välkomna och självklara som existerar! Märkligt....
Detta är en beprövad strategi för alla som strävat efter att få barn att göra något man själv vill. Förbjud dem att göra det, och de utför det omedelbart! Men...här handlar det inte om barn...det rör sig om vuxna människor med litervis av livserfarenhet och mognad. Visdom och en klarsynt inställning till livet till trots, förnekelsen är nu i upplösning och de tidigare så bestämda bara ler och tycker att livet är vackert. Återigen, märkligt...
Denna dagen - en snöstorm...
Panta rei!
Formerna förändras och fantasin utmans än en gång. Nya lösningar uppenbarar sig, nya mösnter bildas.
Föränderligt, flytande, utvecklande - som livet självt.
Livet är denna dag ett ispussel och jag har barnasinnet strax under skinnet....Herakleitos ord och tanke tilltalar mig.
Golva mig!
Golva mig ta ner mig på golva mig!"
Sjöng Thåström och Imperiet regerade!
Av någon anledning har den låten roterat i mitt huvud under större delen av denna dag...
FÖRE....
SEN BLEV DET LITE RÖRIGT EN STUND...
(näst intill självlysande exempel på usel humor...)
...OCH EFTER...
Men sluta tjata....
Huvudledning i rätt riktning
Om jag följer den här skylten, kommer jag då att finna mina funderingar och analytiska tankars huvudledning? Det skulle vara praktiskt att kunna kanalisera allt som rör sig i hjärnan i en och samma riktning. Lite som att medelst automobil färdas på en bred och fin väg där sikten är god. Riktningen är framåt, men med erfarenheterna ur backspegeln väl bevarade och skickligt förvaltade.
Jag passerar skylten och känner att jag är på rätt spår.
Hyllning till morgontidningen
Att läsa morgontidningen är en egendomligt underskattad aktivitet. Det står mycket informativt i en morgontidning. Läser man den regelbundet så tillgodogör man många behov. Men det ska vara äkta vara, ett exemplar man med sina bara händer kan hålla i. Ja sanna mina ord, så är det...
Nattligt mysterium
Morgonstund har guld i mun...
Klockan är enligt min mening fortfarande mitt i natten....(05:48) och jag är vaken, duschad, kammad, påklädd och umgås med min andra balja kafe... Detta mina vänner, strider å det grövsta mot min något nattuggle-artade natur....
Allt för konsten, har jag bestämt sagt till en vän, så det är ju lika bra att leva upp till sina ord!
Charmigt...charmigt värre...
Julesnö
Titta nu här vad farbror Frej tar fram;
En liten räkning, och nu ska ni höra,
vad man med just en räkning kan göra!
Riv den i flingor och flingeriflö,
så har vi gjort lite julesnö!
Somliga går utan skor...
Jag har antagit en barfota inställning till livet. Oskyddat och sensitivt, men med ovillkorlig känsel och obundenhet. Inget är förklätt eller instängt. Jag har omedelbar hudkontakt med existensen....Förnimmelserna behöver inte utsättas för någon riskfylld översättning, utan upplevelserna talar direkt till mig.
Så, här står jag. Barfota mitt i livet och jag ser stjärnor i blickar jag möter. Jag hör melodier i hjärtslag som jag omfamnar. Jag känner doften av framtiden och jag står med nakna fötter på en pulserande värld. Jag är redo.
Ordspråk i förändring
Något jag fått lära mig av en oxygenpartajande vän, som är så söt så man får hål i tänderna!
Ett ögonblick av vintertystnad
Min vän går bredvid mig och våra steg är ljudlösa. Inga ord uttalas och ändå delar vi så mycket. Upplevelsen behöver inte kläs i ord, det räcker med det stilla regn som faller.
Ett ögonblick av vintertystnad.
Jag hör blåbär...
De flesta människor lyssnar på vad andra har att säga, men det är långt ifrån alla som verkligen hör... Om man tar sig tid att höra, kan man fångas av till synes triviala ord. Ord som ger inspiration, som via den individuella tolkningen startar en kedja av tankar och känslor. Att höra sådana ord är lite som att bland kart hitta ett riktigt moget blåbär...smaken frigör sinnen och man genomströmmas av en helt ny tanke.
Att tänka en tanke för första gången är en kittlande upplevelse som med sin energi lockar till fortsatt utövande av åskådningen. Det är en gåva att genom andra människor finna nya vägar att vandra, nya sätt att se på den värld man lever i. Det unika ligger i min egen tolkning av det jag hör, men utan andras ord skulle jag aldrig i samma utsträckning finna de söta bären. Jag försöker i största möjliga mån att höra dessa ord, att finna dessa underbara blåbär.
Det var bättre förr...
Att aktivt dagdrömma genom dessa bilder ger mig en länk till min egen historia, när den var levande. Det tycker jag om...Det ger mig en vidvinkelsyn på min egen tillvaro och jag finner lugnet som jag behöver för att hantera min egen samtid.
Tidsperspektiv...
...minuter...
...och timmar passerar.
Men ögonblick består...
På egen risk
Det här är inte min tvätt...
Unga människor ska inte dö!
I ett ilsket anfall av bedövande smärta och sorg, anklagar jag härmed livet för att vara så orättvist som det bara kan bli! Unga människor ska inte dö! Unga människor ska leva, lära, utvecklas, uppfylla sina drömmar och mål, älska och skänka sina nära och kära lycka och glädje genom sin blotta existens!
Hur förklarar livet det här!?!
Mina tankar går till familj, släkt, vänner och alla andra som fått glädjen att möta dig Nils.
Små grodorna…
Lilla Loppan, (som även är en Groda...be mig inte förklara, vi kommer alla bara att bli yra i skallen!) kom hoppandes för att visa sina nya tatueringar! Jag hade fått se dem på bild, samma dag som de gjordes och nu var det alltså dags att se dem på riktigt. Jag kan bara säga att, näst efter Loppan/Grodan så är dessa de sötaste grodorna i världen!!