...åtminstone vill jag ibland tro det. När jag ser på dessa bilder känns stress, global finanskris, arbetslöshet, välfärdsångest, prestationskrav och mediebrus väldigt avlägset....

Jag är fullt medveten om att människorna på bilderna hade sina egna demoner, sin egen vardag att slåss mot och och jag vet att de förmodligen tänkte som jag gör nu om svunna tider, som ofta för betraktaren ter sig bekymmerslösa och harmoniska. Att skåda bakåt i tiden via ett fotografi är lite som att drömma om det perfekta livet.



Att aktivt dagdrömma genom dessa bilder ger mig en länk  till min egen historia, när den var levande. Det tycker jag om...Det ger mig en vidvinkelsyn på min egen tillvaro och jag finner lugnet som jag behöver för att hantera min egen samtid.