Jag har färdats genom inlandet. Under tystnad satt jag och betraktade landskapet. Då formulerades en tanke om tid och förändring. När jag anlände till en ort som var planerad att servera mig kaffe, gestaltade sig en fundering om det inte är så att tidens hastighet dämpas av alla träd...

Orten jag anlände till tycktes bevarad i ett tidigare decennium. Som om tiden inte riktigt förmått påverka tillvaron på samma sätt som ute vid kusten. Kanske beror det på alla granar och tallar som unisont bildar en sluss där tiden inte tillåts härja fritt?

Kanske är det så att en andel av sekunder och minuter fångas upp, absorberas av stammar och grenar? Ett slags filter som varsamt hanterar förändringen, så att människor har en rättvis chans att hinna med.

Jag högaktar dessa träd.