Hon mötte mig precis mitt emellan hennes och min lunch. Hon gav mig en oväntad kram, en kind mot kind, bestämd och samtidigt så varsam. Mellan sammanbitna käkar talade hon om för mig vad som gällde, vilka reglerna för mitt tillfrisknande var.

Jag - jag bara stod där och tillät hennes diktera villkoren. Varför? Jo, hon är min vän och jag tror på henne, på hennes ord och vänskap. Jag blev omfamnad av äkta omtanke.

Stort.