Hon är en pensel på min tomma duk. Hon målade ögonblicket, hon gav färg till synen. Hon såg genom mina ögon och motivet bländade min lins med sin okonstlade skönhet. Hennes närvaro...färgade känslan, blottade tanken som modigt tog ett steg framåt. Kärlek i rörelse...hon och jag på vandring...

Jag älskar henne, bortom allt mänskligt känt...