Jag bär på ett förväntansfullt humör. Själen åker kälke i skydd av en vuxen och ansvarfull yttre inställning. Jag har författat på ett varsamt papper, ord som kan borsta bort moln från sinnena. Hjärtat andas ut och blåser bort vissna tussar av saknad. Kärleken krossar avståndet under sin sula, den förintar tid i en levande kvarn.

Nu återstår bara morgondagen som en klump, en dag med samma retliga uppsyn och konsistens som Svamp-Bob...

Jag ritar ett kors över ännu en dag i almanackan och hänger upp tågresan på en krok på livets tvättlina, den är en renande process....