Övehetens dunkla torn kröns av en spetsig flaggstång, en fana av makt vajar i klagans rop. Kan du höra hur dess obarmhärtiga udd perforerar den fria tanken? En rispa på baksidan av livet, där värmen sakta rinner ut, som en sinande källa.

Men...om man syr i en knapp på andra sidan revan, trär den genom hålet och försluter den fria tanken som en kofta... en helande insats, som en till synes oförtjänt kram.

Som en bro mellan världens sårkanter.

Alla behöver utmanas, alla behöver människopärlor omkring sig, som kan roa lika mycket som en älg på en röd damcykel....

Tack, till alla som förgylt min dag och som gav mig nål och tråd!