68400 sekunder svärmade som ursinniga bin och kl 19.00 hängde de som en klase kring urtavlans visare. Arbetsdagens högljudda ekon bröt sig in i mitt huvud och stormade som en helikopters rotorblad. En kakofoni av rop om brist och längtan, en ostämd kör som efterliknande en skolbuss full med irriterande små barn. Jag flydde till musiken som sköljde över mig genom isolerade hörselkåpor.

Kontroll...

Tankarna fortplantar sig som ett virus i blodet och jag fattar snart eld…självantänder.

Mindre mått av kontroll...

Jag försjunker i det varma vattnets famn, som jag fantiserar är din…I mitt sällskap har jag en andrumsanka, gul som den vildaste Ölandstok. Saknaden har en färg och den är simkunnig…