Tid och avstånd har förenat sig i ett staket som skiljer oss åt. Saknaden håller hårt i det smidda järnet, väntar på att finna öppningen, vägen förbi och ända fram. Längtans matematik kalkylerar tiden, räknar ner.

Höljet vankar omkring i en ofullständighet, söker efter revan i tid och rum som gör det möjligt för oss att förenas.

Jag vill smälta samman med dig, känna hur vi vår eld fogar ihop oss till vårt liv. Hur vi glödgas till ett svärd som klyver stängslet och släpper oss fria till vår dag, varje dag.