Rop som inte hörs

Hon har gett mig poesi.

Hennes ord ropar på mig och det är bara jag som kan höra dem. Det är bara jag som svarar i nattens lugna timmar.

Vi har ett eget språk. Vi har egna bilder.

Fjärilarna med vingar av eld, fortsätter att skälva under huden.


Kommentarer

Vad heter du då?
Kom ihåg mig?

Hur kan jag nå dig?


URL/Bloggadress:


Och vad har du på hjärtat?

Trackback
RSS 2.0