Tick tack…klockan följer sin förutbestämda rytm. Saknad har en motbjudande fallenhet vad gäller att förlänga tid, att tänja ut minuter och omskapa dem till timmar, långa som årstider…

Det är som om tiden blivit viktlös och därmed upphört att röra sig framåt, som om den bara hänger där och dess enda syfte är att klösa och riva tills längtan blöder skälvande gråt.

Trotsigt betraktar jag den bleka urtavlan, studerar dess svaga glaspunkt och väger stenen i den lilla handen…