Stegen väljer själva riktning.
Jag följer med och passar på att se mig omkring.

Kulisser, bakom vilka tiden arkiverar sig själv och sitt dyrbara innehåll.
Jag tröttnar aldrig på att gå förbi, bli en del av det jag ser.

Tankens karneval.



(Romeo tar sikte...)



(Som en musketörs taverna)



(...och runt hörnet...)