Jag växer och smyckar...
Där historien och förfluten tid, och dessutom istiden lagt hårda stenar,
överlever en bråkdel av mig, som andas tillit...

Tro på mig.

Jag grönskar och trotsar medhavt bagage, jag bara existarar i en uppriktig tonart.
Mitt i det hårda och besynnerliga...
...finns jag...
som den enda jag förmår vara.

Ogräset kan vara väldigt vackert...