Om man siktar in sig på att plocka svamp, ligger det en underhållande vinst i att utrusta sig väl...
Man bör ha proviant med sig i korgen, skor som är lätta att trä foten i och sen är det bara solsken i blick som fattas!
Sen är det en fördel om man "går vilse" och "får vara sig själv för en stund..."
Reklamen för brygden är genomtänkt och har ett syfte som för många går förlorat i samtidens omkörningsfil.
Väl mött i den norrländska svampskogen!
Och kom ihåg, världen är full av träskor, det gör inget om du försnillar en eller annan....

Kurvtekniken är inget annat än imponerande!
Avkopplingen är total, en bakåtlutad inställning.
Ostörd vilar snöormen på sin gren, lockar och förför. 

Syndens äpple har ännu inte mognat...

Loch Ness har sitt odjur, precis som Storsjön.
Nu har även Bünsowska tjärnen sitt eget lilla monster...
Det har legat i vinterdvala på botten och denna dag tog tjärnens Kakmonster sig en liten titt på världen. Minusgraderna innehöll inget lockande, så monstret somnade om igen.

...och så blev det ännu kallare...
-28,4 grader och nu kan man ju undra hur ilsken Morrhoppan är en dag som denna....

Vinter smeker in med minusgrader, årstiden behandlar världen med gnistrande drömmar och knarrande steg.
Jag är på väg och jag flyttar från en årstid till en annan.
Adressändrar till april.
Gatnummer 20.

Kvällen skriver på ett farväl, komponerar en melodi jag kan lära mig utantill.
Den får plats i min ryggsäck.
Jag packar upp den och lyssnar på den när jag tänker högt.

Överst på Morrhoppans önskelista står plusgrader.
Morrhoppan strävar vidare efter att få ta ett snack med den som är ansvarig för att det är ”så förbannat kallt”. Vederbörande gör klokt i att hålla sig undan…eller utrusta sig med komplett hockeyutrustning inför väderkonferens med ilsken Morrhoppa.

Inte nog med det, det var motvind också…

O´boy är drycken som värmer en frusen själ.
När osäkerheten tränger sig på, när förvirringen bryter upp porten, värmer chokladen den som står mitt i livets kyla.

Hemmagjord o´boy, tillagad med kärlek och omtanke, är den som helar bäst.
Varje klunk ur rykande mugg säger; jag älskar dig.
För just precis den du är.

...samlas i kristallpelare, upphängda som smycken.

Om kvällarna avstannar alla annan aktivitet. Svansen upphör att vifta, samtliga tassar befinner sig i stillhet och det är som om tanken får fritt spelrum.

Om man bara tar sig tid att stanna, att se sig omkring, så väntar många ögonblick av naturlig skönhet.
De kostar ingenting och de kan med värme och glädje delas med andra.

Jag kommer inte ut på min balkong!! Ett formidabelt vitt och kompakt täcke, en madrass av flingfruset vatten, står i vägen...
Jag ser ut genom fönstret och funderar på växtzon 1, som stundar...

Råg i ryggen och havre i magen.
Stadig frukost inleder gryningen och kroppens batterier ropar tjohej!
Den mentala sektionen sover fortfarande… Sovande transportsträcka och en förvånad ankomst till jobbet.
Kaffemaskinen uppenbarar sig och runt hörnet väntar en leende häxa, en kvaståkare som lyfter dagen, som sjösätter arbetsdagens första minut.

Som len is, slipad med älskvärd och uppriktig omtanke, väcker hon medvetandet, rör hon vid humöret.
Mötet spikar fast värmen och skrattet på anslagstavlan.
Agendan består hela dagen.
Hon gör skillnad.
Hon spelar roll.

Klädesdräkt omger den mänskliga anatomin. Som en kameleont kan klädesdräkten förändras, anpassas till olika tillfällen och situationer. En uppsättning för arbetet, en annan för fritid och en speciellt utvald för fest. Vi signalerar olika saker med våra förklädnader. Jag tänker inte gå in på detaljer i ämnet, men sammanhangens varierande syften styr.  


Andedräkt… är det då själens förklädnad? Olika täckmantlar som anpassas och justeras för att passa in i de sammanhang man rör sig  i, för att vara lämpliga i de sällskap man råkar befinna sig i?

 
Inför henne, håller jag andan, jag klär av mig naken, så som den enda jag förmår vara.

Tanken flyger på sina kraftfulla vingar.
Drömmarna svävar stilla i mjukt mörker. Hoppet glöder mot längtande hud.
Framtiden dansar lockande på balsalens snögolv.
Himlen håller alla nycklar och önskan kryddar dagens måltid.
Längs vägen finns konst, finns poesi.
Tystnaden berättar mer än den döljer, om man bara vänder blad i sin egen historia....

...färglägger mitt liv. Jag kommer aldrig låta hennes färger suddas ut. Hon är den som bryter in i den enformiga fyrkantigheten, färglägger den och upplöser rutiner, krav och måsten.
Jag älskar henne!
Med en utmärkande röd färg.

...förevigade jag detta. Av ren egoism har jag fångat och bevarat något som spelar roll för mig, något som betyder så mycket för mig så jag är rädd om det. Jag har tagit en del av det som är offentligt och gjort det till mitt att vårda ömt.

Det finns mycket man kan göra av egoism. Visa omtanke och glädje till exempel. Men egensyftet behöver inte vara något smutsigt eller negativt, det kan vara vackert, det kan vara så personligt värdefullt så man bara måste gripa tag i det. Jag har inte orsakat någon annan någon form av skada eller smärta när jag lät mitt ego omfamna motivet.
Att för egen skull visa omtanke skadar heller inte, det helar...

...sover landskapet i väntan på sitt uppvaknade.

Himlen speglar sig i snön, klär sig i molnens slöjor.

Träden lyssnar tyst till drömmarna, bevarar melodierna.
De kommer återge dem när vårvinden ber dem om det.

Ön har låtit sig fångas, den har brutit sin solitära livsstil och är nu tillgänglig för omvärlden.

brukar väl säga att isen ska brytas för att kontakt ska uppstå?
Men här är det just isen som bygger broarna. När isen bryts, förlorar omgivningen länken till ön.

Allt är med andra ord inte alltid som man tror.
Konventionen är upplöst!

Rakt genom snön, tvärs genom vintern.

Oskyldig, aningslös, from....

Blicken säger det, blicken och den totala uppsynen visar på något älskvärt och harmlöst.

I själva verket är sanningen något helt annat. Verkligheten är den totalt motsatta.

Verkligheten är krass, den glor näringen ur maten, som min älskade skulle säga.

Det är inte så lätt att packa när själva packningen är upptagen...

Om man förser sig med en tillräckligt stor spelpjäs, kan man gardera sig för flera "plupp-frågor", ett antal omslag samt en plats i mitten, vilket ger en chans till omedelbar vinst.

Dessutom är man i direkt ägo av en bestyckad spelpjäs...fem vassa ändar ifrågasätter man inte!

Fullständig anarki utbröt på Stockolm Central tidigare idag. Tåget, som enligt ett flertal resenärers biljetter, skulle släpa sex vagnar norrut, uppvisade endast fem vagnar.

Vagn 1 fanns icke. Jag hade plats 22 i just vagn 1... vi bordade det miljövänliga transportmedlet och en stressad man med en lätt skitnödig uppsyn flyttade om oss i en fullständigt ologisk ordning. De som hade sina platser i vagn 2 blev inte så glada när vi från den icke-existerande vagn 1, skulle klämmas in lite här och där.

Man undrar ju hur den som bokade biljetterna tänkte.... Om vi gör det så krångligt som det bara är fysiskt och mentalt möjligt så återkommer alla resenärer med ett glatt humör....?

Själv tillbringade jag resan bredvid en inbillat blåblodig herre som kämpade med Aftonbladets korsord i tre och en halv timme. Jag löste det i huvudet men sa inget. Jag bara konstaterade att färgen på mitt blod inte avgör min intelligens...

Snön gnistrade i solskenet, vit och oförorenad passerade den som en teaterkuliss utanför tågets fönster. Fyra små rådjur stod på en vintervit åker, ett femte låg stilla framför ett naket träd. Det var fult.

En å slingrade sig fram mellan träd och uråldriga stenbroar, isen hängde från grenarna och försökte nå vattnet, sitt flytande ursprung. Det var fult.

Allt blev fult när jag åkte ifrån min kärlek. Allt förlorade skönheten och inte ens den berömde Bruno Liljefors hade kunnat fånga skönheten i naturen en dag som denna.

Jag äts upp inifrån av saknad och längtan.

När man tar sig an en 12 timmar lång tågresa får man ta begränsad fysisk bekvämlighet i seriös beräkning. Ett par byten förenklar icke det hela då den stela kroppen protesterar och förvånat försöker koordinera rörelser den inte upplevt på timmar.
Muskelminne som en guldfisk....
Ergonomi förvandlas till geometri.
Min rygg den har tre kanter....liksom...