När skönheten blev ful
Snön gnistrade i solskenet, vit och oförorenad passerade den som en teaterkuliss utanför tågets fönster. Fyra små rådjur stod på en vintervit åker, ett femte låg stilla framför ett naket träd. Det var fult.
En å slingrade sig fram mellan träd och uråldriga stenbroar, isen hängde från grenarna och försökte nå vattnet, sitt flytande ursprung. Det var fult.
Allt blev fult när jag åkte ifrån min kärlek. Allt förlorade skönheten och inte ens den berömde Bruno Liljefors hade kunnat fånga skönheten i naturen en dag som denna.
Jag äts upp inifrån av saknad och längtan.
Var du glad att du har något att längta efter, ta vara på det. För de som förlorat allt hopp avundas dig.
Även om det inte tröstar just för tillfället, så kan jag inte låta bli att säga : "Den som väntar på nåt gott..." Kram till dig så länge
