Klasar av tänkta tankar, av stumma ord.
Trädda på ett strå, samlade i väntan.

I tålmodig avvaktan.
Orden är på väg, de håller sig tills solen gått ner,
innan de sprättar upp säcken de gömts i.

Gömda - inte glömda.

Modet bär kniv.

För att vara djärv, krävs ibland ett snitt genom dammigt tyg,
ett andetag av storm för att blåsa liv i de små tänkta tankarna,
släppa fröerna fria i vinden, i livet.

Berätta, säg det du tänkt, det som är dina dansande tankar...
Låt dem sjunga för mig.