Du begränsas endast av din egen fantasi.
Du har väl inte ramat in den?

Man ser fotspåren på stammen...

Oändligt.

Utan gränser.
Sinnevärlden möter idévärlden.

Orden förstår att de inte behövs,
de håller sig undan.

Väl undangömd skönhet.
Den har fångat min blick, den har berört mig.

Berätta när du känner att du kan, viska om dina tankar när du funnit mod till det.
Vågorna kommer, om och om igen, vänta tills din våg närmar sig land.
Låt den bära orden fram till dina mjuka läppar.

Dina tankars ursprung är din själ.
En sådan vacker plats, måste invänta den ljuvaste vågen.

Mjuka linjer i hårt format.
Varm, under solens blick.

Det blev kolera.
Valet kan översättas med att stryka eller ta på sig en kjol och gå till jobbet.
Innan ni arma stackare som läser min blogg svimmar, vill jag bara upplysa om att det handlar om en kollega, INTE om mig!!

Jag bara tyckte att filosofin kring klädvalet förtjänade en stunds uppmärksamhet.
Min kollega är nämligen en aldrig sinande källa till underhållning, hon är en klart lysande stjärna på min himmel!

Tack Hammy!

Bland tusentals andra av din art, stod du ut som unik.
Du tog din plats och fångade min odelade uppmärksamhet.
Jag beundrar dig och ser det speciella i dig, det som gör dig fantastisk.

Bland tusentals andra...

Var inte rädd, det finns en hamn bortom horisonten.

...behöver inte vara större än sandkorn på en stilla strand.
Är de tillräckligt många, blidar de en helhet, en samhörighet som utan rädsla, möter havens oemotsagda krafter.

Samla vackra dagar som om de vore sandkorn.
Alla har vi våra timglas,
glöm inte att vända på det emellanåt...

Ge dig själv av din tid, att finna dina sandkorn...

Ibland krävs det fyra ögon och en kamera, för att vissa motiv inte ska förbli oupptäckta...

Tack för hjälpen!

Jag älskar dem!

De är så glada, de sprudlar av positiv energi och de delar hjärtligt med sig av den!
De har ren glädje i sina röster, de skrattar med genuin lycka och tonerna från deras inre harmoni susar i sommarträdens majestätiska lövverk...

De fördriver sina lyckliga dagar på stranden eller i poolen, de läser alla underbara böcker de staplat under arbetsveckornas tidsbrist.

De upplyser mig flera gånger dagligen, om hur underbart det är, att ha semester...

Ta er i häcken!!!!

Puss och kram

Den yttre, otämjda kraften berör, den kanaliserar sin inneboende vilda kraft via en villig mottagare.

Elektriskt samspel.

...som fyller skuggorna med ljus...

Något utöver det vanliga...
Överglänser samtliga, med sin äkta skönhet.
Fångar blickar...

Magin sveper in...

Som om det vore ett alldeles eget solsystem...
Himlakroppar ordnade i ett unikt mönster.

Jo, de finns...

Fast du ser dem bara om du vet vart du ska leta.

Den magiska natten...
En sensuell blandning av mystik och människans innersta väsen.

Förtrollningen övervinner vardagen, fanstasier rustar sig för att komma till liv.

Tiden förlorar uppfattningen om sig själv och ingen kallar skymningen vid namn, den heter allt.

Den här platsen är så stilla, så den har bannlyst ekot...

Försummad och övergiven.

En sällsynt skönhet, en vacker skapelse som allt för länge varit osedd.

Mina ögon,

ser.

Upplever.

En sista tanke för dagen.

...Vild, i sitt väsen, fri och med sin egen inneboende magi.
Hänförande och en extern komponent, nödvändig för min genetiska kod.

Jag behöver...

De är närmare varandra än de tror...

Märkt av tiden, ärrad av stormar.
Stolt och aldrig så vacker...
Ett husrum för kunskap, visdom, kärlek, omtanke och en maklös kraft...

Jag hör vingslag...

En plats för själen.

Saxat ur tiden, en filosofisk bubbla där vinden saknar förmåga att störa.
Ett orörligt ögonblick.

Som spåkulor av glas...berättar regndropparna om andra tider, om andra världar....
Om du bara ser, om du bara lyssnar.

Jag tror de behöver varandra, himmel och hav, för att tillsammans kunna skapa magi.
De delar den blå färgen, de turas om att framkalla skiftningar.

Nyanserna tycks oändliga...

Jag förstår att det gör ont när knoppar brister...



...endast smärta kan förlösa en skönhet som denna...

...påminner den dig om något...?

Ärevarv...



"JAH!!!"

Movin movin...

...är egentligen en kalkstensgruva.
Vindlande gångar icke lämpliga för folk med anlag för att gå vilse...
Ej heller en plats för dem som anser spindlar otrevliga...

Men jävlar så häftigt det var där!!!

Varför inte ta sin balja och gå till en park?
Förening mellan nytta och nöje.

................sa nog inte riktigt Robin Hood.
..............men så säger jag.



Gästbloggare; Anna Liljestrand

Orden inser själva att de inte räcker till...

Waterfront.

Det finns saker som förtjänar mer än att endast passeras.
De kan inte ropa på dig, inte påkalla uppmärksamhet, de litar helt på att du ger dem det, utan egentlig orsak.

Visst är de vackra?
De har en makalös historia, lyssna.

...illustrerar de motivet, det storslagna och hänförande.
Allt har små penslar, alla behöver dem, få ger dem erkännande.
Se dem, låt dem stå i dina ögons ljus ibland, deras skönhet kommer överraska dig...

Utan början eller slut.

Är de minuter eller sekunder?

"De rör sig i flock..."
(Brutalt konstaterande av Holger)

Himlen är vred, molnen skriver under på det.
Uppror.
Vild, otämjd, med ett ögonkast åt norr.
Kom och fånga mig!

Ett stillastående härbärge.
En avlastning från omvärlden.
Vila i tystnad och samtidigt en sten i skon.

Luta dig mot  mig, ta bort det obekväma, frigör allt och vandra vidare med mig.
Lämna kartan hemma, gå på okända stigar och känn hur själen trär på sig sina blyga vingar.
En längtan, som med en transparent mantel, sveper förbi din kind...

Kom, så går vi...

Naturens egen signatur...

Det exploderar i ögonen och upptagningsförmågan sätts på avancerat prov.
Färgerna är vilda, de lyder ingen.

Känner igen mig...

Färgerna har ett språk, inneboende koder som människan accepterar utan att ifrågasätta, utan att tänka själva.
Bilden ångar av passion och oskuld.
Hur tolkar du den?

Tänk.

De betraktar varandra.

Håll med om, att det är helt fantastiskt att kunna gå vilse i den stad man bor i....
Detta är vad jag vimsade mig fram till, en levande kväll, förlöst av försommarens trolleri.
Nu hittar jag dit...

Gallring...är ljuvligt!!!
Jag lobbar nu för att få sporten ifråga registrerad som uppvisningsgren i de Olympiska spelen!
Enkel är den, en rejäl container och två sektioner med gallringsbara fakturor, är alla
redskap som behövs.

Efter 397 träningstillfällen är jag en stark kandidat till OS-guldet!

De tänker på varandra, de känner varandra så väl, så de andas i samma takt.

Vinden kan inte skilja dem åt, utan vaggar dem till samtidig vila.
Kvällen sveper sin filt om dem, allt är stilla.

Faller de - så faller de tillsammans.

Inred ditt rum, klä av dina drömmar och dofta på nära-livet-upplevelser!

Färgerna drar sina vapen...

Ibland är det så nära...

Det finns alltid ett ljus, även när mörkret är som tyngst att lyfta.

Den nuddade mig, smekte min axel då jag passerade.
Som om den ville påpeka sin egen existens, uppmana mig att se den när jag radade upp mina steg på stadens gator.
Jag förfördes utan omsvep, stannade och förklarade min omedelbara kärlek.

Kraft som förmår rubba hela världsbilder...
Styrkan är enorm, oemotståndlig och jag underkastar mig.

Allt går inte att förklara...



Foto; Mia Åkesson

Hon utmanar, hon tar för sig.

De älskar varandra.

Så länge dagarna inte klär sig i orange tröja, golfsockar och pulsklocka, så får de mer än gärna vara så gröna de vill!!

Vägen mot blomsterrike gick via egensinniga trappsteg.
Belöningen efter bergsbestigningen var dock väldoftande och god.
Fyra ögon fångade oräkneliga färger.