Ett stillastående härbärge.
En avlastning från omvärlden.
Vila i tystnad och samtidigt en sten i skon.

Luta dig mot  mig, ta bort det obekväma, frigör allt och vandra vidare med mig.
Lämna kartan hemma, gå på okända stigar och känn hur själen trär på sig sina blyga vingar.
En längtan, som med en transparent mantel, sveper förbi din kind...