Fyra månader senare...
...hände det igen.
Jag börjar kunna det här nu.
Jag börjar bli seriöst less på det här.
Tack K, för att du kom med livsnödvändigheter så som tandborste, tandkräm och snus.
Tack J, för att du kom och hämtade mig och skjutsade mig hem.
Mina vänner är ovärderliga!
Kommentarer
Postat av: K
Men det var väl bara så självklart! Skönt att du är hemma igen! Kram vännen.
Postat av: Monika
Nämen! Ska du inte slippa det där? Sänder en luftburen vår-kram till dig!
Postat av: J
Det är väl det vänner är till för - att hjälpa varandra.
Trackback
