Jag tänker mig minnenas boning som något som överlever.

Allt.

Som uthärdar stormar och regn, som är byggt så omsorgsfullt och stabilt, att inget rubbar det.
Ett sådant hus snickrar jag på nu, som en vän kan inreda, möblera med sin personlighet, sin omtanke och sin glädje.
Huset är beläget i en glänta i min själs vilda landskap.

Sänd brev, adresserade till mitt hjärta.