Molnen svävar utan bekymmer.
Ovan hustaken finns deras tankar.
De lämnar inga spår och deras skuggor nuddar lätt marken.
På taket ser jag dem i ögonen, på taket befinner jag mig i deras värld.

Detta, enbart för att jag har kollegor som röker.
Utan deras önskan om att ha mig med, skulle jag aldrig sett molnens skrift på blå himmel.

Jag snusar llika bra i källaren som på taket, men i källarens ekolösa atmosfär, finns inga moln...