Det är något konstigt med min inställning till vardagskvällar och klockan... Som den obotliga nattuggla jag är, så envisas jag med att vara upp till en bit över midnatt, varje kväll. Morgonen därpå är jag trött, grinig och allmänt ful när väckarklockan frenetiskt upplyser mig om att jag måste kliva upp.
 Sen när fredagen kommer och jag faktiskt FÅR vara vaken länge, somnar jag i soffan vid 21.30 ungefär. Kroppen liksom sjunker ihop i en omöjlig vinkel och när jag två timmar senare vaknar har jag ont i de flesta böjbara leder... Borstar tänderna, krälar upp till sovrummet och faller åter i dvala.
Lördagmorgon...vaknar jag i gryningen och kan under inga omständigheter somna om! På lördagar är det tillåtet att sova länge!!!

Dumheten känner inga gränser och jag saknar uppenbarligen inlärningsförmåga på detta område.