Namnet vittnar om något majestätiskt och jag bevittnar en plats där alla besökare blir kungar, drottningar och små prinsessor och prinsar.
Platsen gör ingen skilland på färgen på ditt blod, du är härskare över din egen fantasi och ditt eget rike!

Det finns platser som utövar magi på den som beträder dem.
Orden ligger, ett och ett, under stenarna, väntar på att bli funna.

Fångat på bild, men ännu inte beträtt med nakna fötter.
Snart...

När en sjöstjärna dör - blir den då en stjärna på natthimlen?

Eller...

Är det så att när en himlastjärna faller från sitt mystiska fäste - blir den då en sjöstjärna?

Som om skönheten existerade enbart för min skull...
Exponerat för mina sinnen och ingen annas.

Poesi.

Tja, vad ska man säga?
Något annat än det som skylten förmedlar, hade varit ytterst förvånande...

Vandring mot bronsåldern.
Hälsade tyst på tidens väktare.





Solnedgång över äldre järnåldern.

...simmade i solens avslutande strålar.
Skuggorna var långa och de såg ut som de sträckte sömnigt på sig, redo att slumra.
Vindens vaggvisa lugnade dagen och allt var gott.

Himlen återspeglas i vattnet och det som finns däremellan får uppmärksamhet.

Naturen överträffar konsten....

...väntar upplevelser, upptäckter som tillför skönhet till dagen.
Uppströms finns källorna.
Det är svårt, det är tungt att ta sig uppströms!

Så mycket enklare att flyta med strömmen. Men varför ska allt vara så enkelt hela tiden?

Det står i klungor, ibland uppenbarar de sig en och en.
Som träd, med roterande kronor.

Man borde gå barfota oftare!

När det ena ljuset släcks, tar det andra vid.
Människans konstruktion arbetar nattskift.

Slå dig ner och berätta om ditt enastående liv!

En ny profil att bekanta sig med.
En ny stad att kommunicera med.
Siluetten är historisk och tilltalande, vilket förför mitt öga, rakt genom kameralinsen. 

Konstnären har blundat, målat och låtit skapandet ta kontrollen över tanken.
Frihet är resultatet.

Tassar som rör vid det som spirar.
En varsam promenad på vårens nymålade tavla.

...kan man råka fånga något mystiskt och väldigt vackert....

...ursäkta att jag störde!

Båtarna vaggar sig själva till sömn, till drömmar och till harmoni.
Människor borde lyssna mer på båtar...

Himlen manade till närhet, stillhet.

En ömsesidig respekt susade i det spröda gräset.
Som en påminnelse om det sköra och sårbara i varje dag.
Jag fylldes av en gränlös ömhet inför kärleken och livet.

...av ett sällan skådat trassel...

Levande och i osynlig rörelse.

Slumrande rött, drömmande och darrande.
En längtan till renässans, en önskan om vind och himladroppar som faller med liv.
Snart...

Lugna andetag i väntan på morgondagens grönska.

Vi står vid floden och har kastat våra tärningar.
Nu erövrar vi vårt liv!

Reser idag.
Flyttar idag.

Nu har stunden kommit som jag så intensivt längtat efter.
Jag ska flytta hem till kärlekens stad, jag ska bli sambo...
Ett stort beslut som släpper lös en vårvind av fjärilar i magen.

Lycka.

Härnösand har vårdat mig, sett till mitt bästa och gett av sina skatter.
Härnösand har beskyddat mig och låtit mig bli hel och redo att gå vidare.

Staden kommer alltid att ha sin förgylda plats i mitt minne.
Vi ses snart igen!

Så får man klara sig med vetskapen att andra förstår ändå, att de känner det som behöver kännas.
Ett farväl för en längre tid är aldrig roligt, det gör bara förbannat ont.
Och det måste få göra ont, det bevisar att känslorna är starka och äkta.
Att det spelar roll.

Igår fick jag overderlig tid med en hel familj jag känner att jag kommer ha nära hjärtat resten av mitt liv. tiden igår var kantad av en stark silverram.
Tiden igår var varm. 

Ger er dessa bilder att se på, ger er dessa bilder att minnas som tack för den tid vi hade tillsammans igår och som ett löfte om att ses snart igen.

Tack.