Inte och aldrig

Det går fort att uttala orden inte och aldrig. Sen är det bara att invänta att just det man å det bestämdaste behandlat i negation, ska inträffa... Efter att orden med förnekat tonfall artikulerats är det bara en tidsfråga innan orden förvandlas till en verklighet. Denna realitet är då helt plötsligt den mest välkomna och självklara som existerar! Märkligt....


Detta är en beprövad strategi för alla som strävat efter att få barn att göra något man själv vill. Förbjud dem att göra det, och de utför det omedelbart! Men...här handlar det inte om barn...det rör sig om vuxna människor med litervis av livserfarenhet och mognad. Visdom och en klarsynt inställning till livet till trots, förnekelsen är nu i upplösning och de tidigare så bestämda bara ler och tycker att livet är vackert. Återigen, märkligt...


Denna dagen - en snöstorm...

Våren är blyg i år må jag säga! Jag kommer inte deklarera vår förrän första myggbettet är införskaffat, förrän ögonen blir totalt igenmurade av pollen, förrän midsommar är drygt en vecka bort... Denna dag har visat mig med all önskvärd tydlighet, att våren är en nyckfull företeelse, som bara retas med vintertrötta människor...



Panta rei!

Som ett pussel, av naturen skapat, för tankens kreativa avdelning att sysselsätta sig med. En vintrig utmaning för den mänskliga fantasins förmåga. Flytande bitar av vit tystnad. Leksaker för själen en oskyldig dag i mars.



Formerna förändras och fantasin utmans än en gång. Nya lösningar uppenbarar sig, nya mösnter bildas.



Föränderligt, flytande, utvecklande - som livet självt.



Livet är denna dag ett ispussel och jag har barnasinnet strax under skinnet....Herakleitos ord och tanke tilltalar mig.

Golva mig!

"Rostiga metaller blir till skimrande guld.
Golva mig ta ner mig på golva mig!"
 Sjöng Thåström och Imperiet regerade!

Av någon anledning har den låten roterat i mitt huvud under större delen av denna dag...


FÖRE....


SEN BLEV DET LITE RÖRIGT EN STUND...
(näst intill självlysande exempel på usel humor...)



...OCH EFTER...






Men sluta tjata....

...jag bloggar när JAG vill!

Huvudledning i rätt riktning

Ibland undrar jag om inte somliga skyltar är dolda budskap för mer subtila saker än upplysningar för den passerande allmänheten...



Om jag följer den här skylten, kommer jag då att finna mina funderingar och analytiska tankars huvudledning? Det skulle vara praktiskt att kunna kanalisera allt som rör sig i hjärnan i en och samma riktning. Lite som att medelst automobil färdas på en bred och fin väg där sikten är god. Riktningen är framåt, men med erfarenheterna ur backspegeln väl bevarade och skickligt förvaltade.

Jag passerar skylten och känner att jag är på rätt spår.


Hyllning till morgontidningen

Att läsa morgontidningen är en egendomligt underskattad aktivitet. Det står mycket informativt i en morgontidning. Läser man den regelbundet så tillgodogör man många behov. Men det ska vara äkta vara, ett exemplar man med sina bara händer kan hålla i. Ja sanna mina ord, så är det...


Nattligt mysterium

Jag tror verkligen inte att jag vill veta exakt allt som händer i mitt badrum om nätterna... Jag är säker på att , när jag härom kvällen gick och la mig, så var där bara två tandborstar. Detta är vad jag fann i gryningen dagen efter....



Morgonstund har guld i mun...

...och bly i arslet...

Klockan är enligt min mening fortfarande mitt i natten....(05:48) och jag är vaken, duschad, kammad, påklädd och umgås med min andra balja kafe... Detta mina vänner, strider å det grövsta mot min något nattuggle-artade natur....



Allt för konsten, har jag bestämt sagt till en vän, så det är ju lika bra att leva upp till sina ord!
Charmigt...charmigt värre...

Julesnö

Hej alla barn, nu blir det barnprogram!
Titta nu här vad farbror Frej tar fram;
En liten räkning, och nu ska ni höra,
vad man med just en räkning kan göra!
Riv den i flingor och flingeriflö,
så har vi gjort lite julesnö!

Somliga går utan skor...

Jag har antagit en barfota inställning till livet. Oskyddat och sensitivt, men med ovillkorlig känsel och obundenhet. Inget är förklätt eller instängt. Jag har omedelbar hudkontakt med existensen....Förnimmelserna behöver inte utsättas för någon riskfylld översättning, utan upplevelserna talar direkt till mig.


Så, här står jag. Barfota mitt i livet och jag ser stjärnor i blickar jag möter. Jag hör melodier i hjärtslag som jag omfamnar. Jag känner doften av framtiden och jag står med nakna fötter på en pulserande värld. Jag är redo.


Ordspråk i förändring

Det är inte gräset som är grönare på andra sidan staketet - det är barken som är godare högre upp på trädet!

Något jag fått lära mig av en oxygenpartajande vän, som är så söt så man får hål i tänderna!

Ett ögonblick av vintertystnad

Dimman lägger sitt dämpande lock på dagen och tystnaden blir påtaglig. En osynlig fiskmås anmäler sin ankomst och jag vänder mina sinnen inåt. Jag lyssnar och jag ser. Jag känner. Upplever mig inbäddad i en varsamhet som ackompanjeras av ljudet som kolliderande isflak skapar...Lugnet är totalt.




Min vän går bredvid mig och våra steg är ljudlösa. Inga ord uttalas och ändå delar vi så mycket. Upplevelsen behöver inte kläs i ord, det räcker med det stilla regn som faller.



Ett ögonblick av vintertystnad.

Jag hör blåbär...

De flesta människor lyssnar på vad andra har att säga, men det är långt ifrån alla som verkligen hör... Om man tar sig tid att höra, kan man fångas av till synes triviala ord. Ord som ger inspiration, som via den individuella tolkningen startar en kedja av tankar och känslor. Att höra sådana ord är lite som att bland kart hitta ett riktigt moget blåbär...smaken frigör sinnen och man genomströmmas av en helt ny tanke.


Att tänka en tanke för första gången är en kittlande upplevelse som med sin energi lockar till fortsatt utövande av åskådningen. Det är en gåva att genom andra människor finna nya vägar att vandra, nya sätt att se på den värld man lever i. Det unika ligger i min egen tolkning av det jag hör, men utan andras ord skulle jag aldrig i samma utsträckning finna de söta bären. Jag försöker i största möjliga mån att höra dessa ord, att finna dessa underbara blåbär.


Det var bättre förr...

...åtminstone vill jag ibland tro det. När jag ser på dessa bilder känns stress, global finanskris, arbetslöshet, välfärdsångest, prestationskrav och mediebrus väldigt avlägset....



Jag är fullt medveten om att människorna på bilderna hade sina egna demoner, sin egen vardag att slåss mot och och jag vet att de förmodligen tänkte som jag gör nu om svunna tider, som ofta för betraktaren ter sig bekymmerslösa och harmoniska. Att skåda bakåt i tiden via ett fotografi är lite som att drömma om det perfekta livet.



Att aktivt dagdrömma genom dessa bilder ger mig en länk  till min egen historia, när den var levande. Det tycker jag om...Det ger mig en vidvinkelsyn på min egen tillvaro och jag finner lugnet som jag behöver för att hantera min egen samtid.




Tidsperspektiv...

Sekunder...




...minuter...





...och timmar passerar.




Men ögonblick består...



På egen risk

Det är mycket i livet som man gör på egen risk, oftast utan att reflektera nämnvärt över det. Då och då kan det vara skönt att så här påtagligt bli informerad om spänningen i att vara människa! En liten snötäckt påminnelse om att allvaret ständigt är närvarande. Självklart promenerade jag och min vän förbi skylten...




Det här är inte min tvätt...

...men den har varit i vägen i tre timmar in på min tvättid...Är det någon som kan räkna ut vad klorin i sköljmedelsluckan kan göra med en kulörtvätt..? Jag bara säger det, som en sak att beakta i framtiden...



Unga människor ska inte dö!

I ett ilsket anfall av bedövande smärta och sorg, anklagar jag härmed livet för att vara så orättvist som det bara kan bli! Unga människor ska inte dö! Unga människor ska leva, lära, utvecklas, uppfylla sina drömmar och mål, älska och skänka sina nära och kära lycka och glädje genom sin blotta existens!


Hur förklarar livet det här!?!


Mina tankar går till familj, släkt, vänner och alla andra som fått glädjen att möta dig Nils.


Små grodorna…

Lilla Loppan, (som även är en Groda...be mig inte förklara, vi kommer alla bara att bli yra i skallen!) kom hoppandes för att visa sina nya tatueringar! Jag hade fått se dem på bild, samma dag som de gjordes och nu var det alltså dags att se dem på riktigt. Jag kan bara säga att, näst efter Loppan/Grodan så är dessa de sötaste grodorna i världen!!


RSS 2.0