Fängslad älv

Mänskligt ingrepp, mänsklig maktdemonstration. Ett nedärvt kontrollbehov som visas upp i grå betong. Älven är försatt med fotboja och tyglad att lyda. Längtan efter frihet hörs i luften, vattnet bidar sin tid.



Fyra nyanser av blått

En kväll i blåa toner, en kväll där himmel och hav tillsammans färglägger fjällen.
Undrar hur det hade sett ut genom dina blå ögon...?



Höstvisa

Sisslande melodi vid stranden, fjällen lyssnar. Himlen är berörd.



Minneskonto

Gömd bakom stenblock och livskraftig grönska. Ruvande på hemligheter och tid.
En minnenas bank för räntefria uttag.





Mitten är här och nu

Om jag tar ett måttband av ordinär karaktär och utformat efter standard, och klipper loss en bit på mitten, låt oss säga mellan 58 och 72.... Så finns ingen början och ej heller något slut.


Så mycket älskar jag dig.


Fallande rodnad

För vem har den fallit?

Dig, mig eller oss?

Dess varma hemlighet falnar och begravs med hösten, i dess ljudlösa skymning.



Slöjor utan namn

Det finns en människa, som vissa morgnar gör en heroisk insats för mänsklighetens välbefinnande.

Denna människa äger förmågan att, före solens invasion av dagen, få mig att både skratta och le.

Borta är det morgon-monster jag vanligvis är.

Dagen möter natten och i det passionerade mötet rodnar drömmen och blir till dimma, för att skyla sitt innersta i slöjor utan namn.
God Morgon.



Det vilda lugnet

Temperament - precis som du.
Intensiv med djupt liggande harmoni - precis som du.
Kraftfull och trygg -  precis som du.
Vacker -  precis som du.





The river

Oberoende  av tid... Stark, kraftfull. Som en pulsåder genom det uråldriga landskapet.



Solkyss över Höga Kusten bron

Tidig timma och solen bryter sig fram för att kyssa landmärket. Dimman stiger beröringen till mötes. Stunden var mäktig och jag är glad att jag delade ögonblicket med min reskamrat och kollega.

Tack.





Spårhund utan lokalsinne…

Nya, fina och täta gummistövlar, hundbajspåsar och kantareller. Komponenter i ett kapitel om att gå vilse och konsten utnyttja situationen till det bästa. Med en positiv inställning och kreativ tänkande kommer man långt. Till exempel hela vägen runt tjärnen....


Efter bokstaven S

Vännen, jag har hittat dina cyber-höns!!!



När ridån går ner

Det finns de som spelar teater för att ta sig fram i livet. Ofta på andras bekostnad. De är fega och de är förljugna. Manipulativt frossar de i skådespelet. De agerar bakom masker, smink och lånta kläder.

Men, vad händer den dag sanningens sista fyr slocknar? Vad händer när de snärjt in sig i så massiva lögner att de till slut blivit främlingar inför sig själva?

Vem ska de då lita på?



Har du kollat i bokhyllan vännen?

Jag har en kär vän som lyckats med konststycket att försnilla sina virtuella höns och kossor...När hon återfinner dem, har jag en känsla av att hon omsorgsfullt kommer att sortera dem i bokstavsordning.... För att vara på den säkra sidan, liksom.


Vita sine libris mors est

Min passion, mitt liv. Mina bästa vänner, min kärlek.

Orden mellan pärmarna, kunskapen de besitter.

Lärdom.

Utveckling.



Min själ förtvinar och dör utan dem...



Min rikedom.

Förankrad

Det finns människor som utan att ens tänka på det, äger förmågan att navigera rakt in i ens hjärta. De är som en liten båt som försiktigt lägger till i ens hamn. De kastar ankar och slår sig till ro.

De får en egen plats.





Höger och vänster. Båten och vattnet.

Det finns vissa möten som sker av naturlig kraft. Som när en träbåt sjösätts i stilla vatten. Det logiska uppenbarar sig och efter några andetag är allt så självklart som det någonsin kan bli. Inget tas dock för givet och det kan en framrusande buss bevisa med mer än önskvärd tydlighet…

Höger och vänster hör ihop, höger och vänster bildar en enhet som inte kräver förklaring. De bara finns. Och vattnet förblir lugnt, träbåten förblir flytande. Jämbördighet, levande och starkt.

Vi turas om att ro, vi turas om att styra.

Blir det kallt, tar vi på oss tofflorna. De värner.

Tillsammans.

Som båten och vattnet.



Som ett svärdsfäste

I ett stillastående ögonblick. Staden, hemmet, den fasta punkten i livets framfart.

Som ett svärdsfäste.

Trygghet.

Beundran.



Akterseglad....

Den här coolingen bemötte mig med en sällan skådad kaxighet! Fågeln ifråga satt lugnt kvar när jag närmade mig den. Pippin intog en arrogant attityd till mig och min kamera och poserade värdigt och med ett visst mått av fåfänga och självbelåtenhet. Jag tackade och tog emot! Vi betraktade varandra under respektfull tystnad. Visst vilar det en viss elegans över den?




När jag därefter siktade in mig på skutan bakom fågeln ifråga, blev den en aning förnärmad av att bli förbisedd, så den ansåg mig icke längre värdig som fotograf. Den beslöt sig för att lämna mig åt mitt patetiska öde.

Adios, liksom.



Kände mig en aning akterseglad....

Augustirodnad

Staden är hem för många, den ger oss allt den förmår. Den älskar oss och den bär på en historia vi borde lära oss. När den ser på oss en ljummen augustikväll rodnar den, så mycket älskar den oss. Jag besvarar den kärleken, och jag rodnar jag också...

Hemma.





Kvällsbris

Som en kärleksfull smekning mot kinden, rörde augustikvällen vid mig. Staden smuttade på solens låga ljus och atmosfären var mjuk.





Kasta loss

Segla iväg och upptäck. Livet är ett hav. Det finns alltid en hamn att söka lä i när det stormar. Det finns alltid en hamn att lägga till vid, där stillheten tar över och bringar kraft till trött seglare.



98 mil och delad stund

Det här inlägget är en ödmjuk och oändligt tacksam hälsning till en människa 98 mil härifrån. En speciell person som har ord som når ända fram. Ord som ger mig motiv. Den här människan skrämmer mig, men jag omfamnar den rädslan och transformerar den till en rikedom!

Jag är modig, jag är djärv, jag känner igen sanning, ärlighet och kunskap när jag hör den i en dansande skånsk dialekt. Jag förstår innebörden av värme och omtanke, jag känner min sårbarhet som avger ett eko i mina starka hjärtslag, jag vet att jag funnit någon att bevara och vårda med största ömhet och respekt.

Välkommen, stanna så länge du vill.

Himmel eller hav?

Det händer att man upplever världen som tämligen upp och ner... Vad är det man ser egentligen, himlen ovanför blommorna? Vattnet nedanför dem? Allt är en spegelbild och jag utfärdar tolkningsfrihet!!

Ta för er!



Ett flytande hörn av skapelsen

Jag såg den, en vrå av stillhet, en plats innehållande eftertanke och ett ordlöst lugn. Platsen är föränderlig och likaså är de tankar jag smakade på när jag stod vid sidan av vägen och beskådade ett flytande rum i universum.

Tid till ett närvarande hjärtslag som flyttade in i mitt minne.



Bakom galler

Fångade innanför stadens arkitektur. Galler och staket. Obehöriga äga ej tillträde.

En vild längtan ut.

Bussen kommer, besökstiden är slut. Vi ses på måndag igen.

Håll ut.







En grynings förlösande andetag

Dimman lyfte som en svart-vit flock fåglar från en namnlös sjö. Solens smekningar nådde människa, hav och jord. Som om någon försiktigt blåste himlens gardiner åt sidan.



Ljudlös inflyttning!

Ny definition på ett världsfrånvänt tillstånd…. Jag har fått nya grannar…ena lägenheten under min har nya namn på dörren…Undrar när det hände!?!

Reagerade igår när jag vandrade upp för trapporna på väg hem från jobbet. Utanför en dörr på våningen under låg det en fin och välkomnande dörrmatta. Den hade jag inte sett förut. I morse när jag försiktigt hasade nerför nyss nämnda trappor tog jag mig tid att läsa på dörren och där stod två nya namn istället för det som tidigare stått där.

Detta har alltså totalt undgått mig! Befriande tanke och känsla, jag är inte nyfiken nog att hålla ordning på vad mina grannar har för sig, har inget intresse i det heller. Jag bor uppenbarligen i ett väldigt välisolerat och stadigt byggt hus, då jag inte hört ett ljud av någon flytt!

Hoppas de kommer att trivas lika bra som jag gör i det här huset!

"En häst! En häst! Mitt kungarike för en häst!"

Inbördeskrig är en term som kan appliceras på mycket. Genom historien har den främst beskrivit osämja mellan två halvor av en nation. Det huvudsakliga målet för de stridande parterna har varit makt. Ta 1400-talets England till exempel! Där råkade de kungliga grupperna Lancaster och York i luven på varandra. Dessa ätter hade rosor som symboler, Lancaster en röd och York en vit.

Rosornas krig….

Men…nu föll det sig så att ingen av dessa eminenta grupper avgick med segern, den inkasserades av huset Tudor som gjorde ett framgångsrikt anspråk på tronen. Rickard den III, den siste kungen av York stupade 1485 och Henrik den VII av Tudor övertog regentskapet. Så det kan gå!!

Inbördeskrig är också en mycket användbar term på vardaglig konfliktnivå. Om två enskilda individer blir osams kan det hända att de fullständigt uppslukas av sin illvilja mot den andra parten och glömmer bort att det finns andra människor med intresse av samma mål eller position.

Kontentan är alltså; låt inte din aggression mot någon förblinda dig. Låt inte din förbittring få dig att glömma dina ädla syften!

Diabolisk bussresa

Semestern är till ända och jag har under dessa veckor lyckligt förträngt hur infernaliskt obekväma de nya och överdrivet hyllade bussarna är...jag pendlar 45 minuter till mitt jobb och följaktligen 45 hem från sagda arbete.  Okristligt tidigt denna dag parkerade jag min intet ont anande ändalykt på ett av bussens många säten och blev efter 300 meters färd brutalt påmind om komforten, eller den uteblivna komforten...


Nu har jag galopperande mjäll av ren irritation, jag lider av blandad kramp, nedsatt känsel i mitt vänstra byxben, svårartat ryggskott, gravt reducerad blodtillförsel till de nedre extremiteterna, aggressiva nervryckningar i muskulaturen och intensiv nackspärr...


Men jag är en tapper kvinna! Jag biter ihop och frammanar ett enastående positivt tänkande! Det kunde ju ha varit dubbelt så långt till jobbet...


RSS 2.0