Någonstans i skogen sitter en hackspett och arbeter hårt. För ett tag sedan var jag vänlig nog att informera min granne om hackspettens närvaro och föreslog i samband med det att grannen skulle ta på sig hjälm när han ämnade gå ut. Min granne uppskattade inte den omtanken....

Ljudet av hackspettens jakt på föda skulle för många upplevas som något typiskt för den svenska våren/försommaren och lyssnaren skulle le av en slags igenkänningsmekanism. Det är tryggt med igenkänning. Jag ler inte det minsta....jag vet vad som komma skall. Läget har trots allt förbättrats något sedan huset fick ny utsida, det serveras inte lika delikat föda i husets väggar längre, så hackspetten har upphört att terrorisera min södervägg kl 6 en söndagmorgon. Han finner sin frukost på annat håll. På tomten har jag emellertid en elstolpe. På toppen av den har någon förutseende individ placerat ett lock av metall. Detta troligen för att skydda nyss nämnda stolpe från regn och snö. Ingen vill ju ha en rutten elstolpe!

Hackspetten är en hårdrocks-aspirant... Efter intagen frukost på någon halvtorr gran i skogen anländer han till sin studio, elstolpen. Han placerar sig längst upp på denna och drar igång med ett trumsolo utan motsvarighet! Det är ett MYCKET irriterande ljud!! Speciellt eftersom fågeln i fråga saknar taktkänsla. Totalt.

Min moder observerade min intensiva och något aggressiva studie av den vildsint trummande hackspetten, och sa förmanande att det minsann är en fridlyst fågel! Med hårt sammanbitna käkar morrade jag; det vet inte han....