Igår presenterade sig två nya invånare i djurparken (min trädgård). Jag skymtade ett animaliskt akterparti mellan några granar i utkanten av min trädgård. Kunde omgående utesluta rådjuren, de skulle aldrig fjanta sig och smyga omkring så där! De skulle med sin okuvliga fräckhet knata fram och påbörja middagen på lämplig växt. Nej, det här var något annat. Min hjärna kom med förslaget att det nog kunde vara en älg, sådana har vi ju också i besättningen. Men något inom mig var tveksam även till detta. Djuren blev åter synliga mellan träden då de joggade bakom vedhögen och upp på en mossbeklädd kulle. Då såg jag....och i samma sekund som jag såg, ifrågasatte jag mitt förstånd!

Det var 2 stycken....RENAR!!!!!! Här!?!?!?! Va faan...?! Det visade sig vara två mycket ståtliga exemplar av arten och de stannade och betraktade mig med sin klassiska fåniga uppsyn. Jag stod häpen och påbörjade en analys av vad jag druckit under dagen. Men jag var nykter, fullständigt nykter.

Vän av oordning kan nu konstatera att jag efter detta kommer bli föga förvånad om en zebra skulle trava förbi en dag då jag klipper gräsmattan. Det vore ju nästan lika osannolikt som det som hände under gårdagens ljumma försomarafton. Men det osannolika har just visat sig kunna bli väldigt sannolikt....