Vinden, liksom regnet, har en annan melodi, en annan puls här i staden. En höststorm låter på ett nytt sätt, den piskar inte i trädkronor utan den viner mellan höga hus av betong. Regnet faller oförklarligt på ett annat sätt mot asfalten, himlens tårar smälter in i stadens takt, dropparna mot fönstret ackompanjerar en redan befintlig sång. Utanför staden är ett oktoberregn hela symfonin. Jag tycker om skillnaderna och jag känner att jag behöver förändringarna.