Pyramiderna i Giza är ingenting i jämförelse med de lokaler jag numera jobbar i....Har man anlag för att gå vilse har man i och med det goda utsikter att nå stor framgång....

Första dagen på det nya jobbet hade jag planer på att enligt Hans & Greta lämna ett spår av kaksmulor eller kiselstenar för att överhuvudtaget ha en sportslig chans att hitta tillbaka till mitt skrivbord! Men nu är det ju så att jag inte äter kakor och att ha fickorna fulla med stenar ter sig inte som någon bra idé, då mina byxor redan med tomma fickor är lättpåverkade av jordens dragningskraft...

Någon mig väldigt närstående har berättat att man lär barn att om de går vilse i skogen ska de stanna där de är och krama ett träd. Lyckligtvis har myndigheten jag arbetar på fantastiskt många växter i stora storlekar ,strategiskt utplacerade, i sina labyrinter och korridorer. Så om jag kommer bort får jag omfamna första bästa planta och hoppas på snabb undsättning av någon kollega som är bekant med de lokala väderstrecken!

(Det här skulle mycket väl kunna vara fortsättningen på berättelsen om Micke, Johan och fikusen....)