Jag har varit på teater. I en familjär miljö erbjöds jag en känslomässigt kittlande inblick i fröken Lagerlöfs intima relationer. Från scenen förmedlade enastående aktörer en bild av en kvinna som reste från en sorts proletär tillvaro i Värmland, till ett världsberömt dito.

Vägen till Nobelpriset kantas av kärlek, globala resor, svek och manipulativa handlingar. Någonstans i första akten beskrevs fröken Lagerlöf som alltigenom vilja. Denna genomgående vilja orsakade mycken smärta hos de som älskade den framgångsrika författarinnan. Fröken Lagerlöf bedrev ett emotionellt utnyttjande och hennes hunger efter berömmelse placerade Sofie Elkan i en yrkesmässig, så väl som själslig, skugga. Framgång har sitt pris och jag undrar hur Selma Lagerlöf egentligen upplevde konsekvenserna av sina handlingar och utspel.

Kära Valborg, ditt extremt rationella sätt att se världen, ditt logiska beroende, din ohälsosammt uppoffrande person klarade inte att flyga på en gås...det måste ha plågat ditt hjärta!

Selmas kärlekar gestaltas genom brev.
Brev är en karta till historien, till liv som lämnat fotspår.