Sommaren har enligt rapport nått en stor del av den södra delen av riket. Våren har avverkat en bra bit av mellandelen av samma konugarike...men....det finns ännu vinter....



Det här är sagan som möte mig en morgon för två dygn sedan...jag kände hur det ryckte i rötter från min släkt. Gener vaknade till liv och jag upplevde en samhörighet som inte låter sig beskrivas i ord. Inland, nordlig riktning, tystnad, lugn, hem, och en trygghet bortom beskrivning... Inga tveksamheter, bara en lysande självklarhet mitt i uppvaknadet. På tal om uppvaknande; jag vaknade tidigt, illavarslande tidigt för att vara jag... Jag längtade efter min älskade, jag ville hon skulle vara intill mig. Jag kände mig trots det hemma. Kan släktforskning verkligen göra så här med sinnena!?! Min fars farfar...kom härifrån och jag hittar på orten trots ringa besök, jag känner att jag har en del i vardagen. Inbillning? kanske, men ändå så nära...stolt, trygg.