Jag har mött en ung människa som gjort stort intryck på mig. Jag har mött henne mycket få gånger och hon är skrämmande lik mig i mångt och mycket... Trots de fåtaliga mötena har hon inrett ett litet bo i mitt hjärta. Hon skulle fattas mig oerhört om hon försvann! Kommunikation kan bestå av både det som hörs och det som känns, ni vet, den sortens kommunikation som sker i tyst samförstånd, den som grundar sig på gemensamma erfarenheter. Jag har stor respekt för denna människa och jag bara vet att hon har outsägligt mycket att lära mig och berika mitt liv med. Min förhoppning är att det är ömsesidigt...

Något annat vore synnerligen orättvist!