Det är lågt i tak idag. Molnen är tunga och det är nästan så att man känner sig lite antastad av dem. Dessa moln är dessutom fläckvis inkontinenta, vilket medför spridda och spontana skurar, företrädelsevis när jag går utanför dörren…

Av någon oförklarlig anledning är jag lika glad ändå! Det är en pirrande känsla, som om det vore kolsyra i mitt blod. Jag vet inte varför, jag bara känner en virvelvind av kraft och energi sjunga sin melodi inom mig.

Möjligen är det här en något naiv iakttagelse av tillvaron, men jag har modet att se de små nära tingen som lyfter dagen, som fyller ögonblicket med skönhet, okonstlad glädje och en känsla av att verkligen vara levande.

Värdet ligger i upplevelsen och känslan som framkallas inom en, inte i andra människors synpunkter och hårt hållna ideal och moraliska påfund. Jag är en fri människa, fri under medmänskligt ansvar. Tankarna är som regndropparna, de faller en och en men förenas vid ankomsten till jorden till en pöl av insikt, en liten sjö av klarsynthet.

Regnet är min melodi…