Om man ger sig ut på en promenad längs havets rand och föredrar att glömma sina glasögon hemma, kan man få helt andra perspektiv, helt andra upplevelser. Om den man vandrar tillsammans med har sina glasögon på sig, kan man ändå inte ta för givet att skepnaden lite längre ner på stranden får en omedelbar förklaring….

En av oss undrade vad det var. Den andra konstaterade misstänksamt att det fanns ingen kännedom om identitet. Den som först undrade över varelsen, frågade därefter om det var något som levde. På den frågan kunde heller inte ges något omedelbart svar. Vi delade då på oss, påbörjade en smygande omringande manöver för att utforska vidare. Vid vår modiga ankomst till figuren ifråga….utbröt ett skratt som föll som pärlor på våra kinder.

Det vi vet nu, är inget som vi någonsin tänker berätta för….