Staden har ett veckolångt firande av sina gator och då ovanliga omständigheter råder, så sätts extrabussar in. Dessa ser inte ut som de vanliga, slitna och trötta bussar vi är vana att åka med. Ej heller var chauffören bekant. Vi som inte uppskattar fylla långt in på småtimmarna och dessutom har ett jobb att sköta, planerade en hemresa i den varma och sista junikvällen. Tiden för detta var 21.45. När vi kliver på bussen säger en av oss förvånat till mannen bakom styrhjulet; "oj, det var ingen dålig buss"! Svaret från mannen blir då; "ja nu är det avskrädet som är här".

Vi satte oss ner en bit bak i  det kollektiva fordonet och började begrunda detta påstående. På bussen sitter 8 personer med en medelålder på uppskattningsvis 53. Skötsamma och artiga. Vi känner nu att vi har placerats i ett fack där allt vi gör kommer att uppfattas som fantastiskt! Då vi numera tillhör samhällets bottenskrap slår vi konstant ur underläge och kraven på oss har dramatiskt sjunkit. Befriande! Imorgon väntar en arbetsdag då allt vi gör blir ovanligt bäst!