Ibland uppstår något som kan kallas vardagens dilemma. Situationen är oväntad och funderingen infinner sig omgående. Problemlösning är en nödvändig handling när man hamnar innanför en okänd människa på bussen och denna människa somnar...

Detta inträffade på väg hem från jobbet idag.

En färglös kvinna i allvarlig medelålder placerade sig och sin ryggsäck utanför mig och föll i omedelbar sömn. Jag började då analysera situationen enligt följande; jag har ingen aning om vart den här människan är på väg, men allt lutar åt att det är till samma stad som jag, då vi båda befinner oss på pendlarbussen. Vad gör jag om kvinnan ska av efter mig...?

A. Med en bestämd och plötslig knuff skickar jag kärringen ut i mittgången ett par hundra meter före min hållplats. Jag kan skylla på att hon faktiskt inte hade bältet på sig och att kurvan var svår och sen drabbades hon av tyngdlagen...

B. Jag har ovanligt svårt att vidröra främlingar, men jag skulle kunna peta lite tveksamt på damen och påkalla en vaken uppmärksamhet. Risken med det är att jag råkar skrämma henne och orsaka en paniksituation på kollektivt färdmedel. Inte bra

C. Då jag är smidig som en säl i en ICA-påse, kan jag klättra äver tanten och vidare ut mot friheten. Detta kan också väcka en viss anstöt hos både tant, överiga medpassagerare och busschaufför. Inte bra det heller.

Jag fattade ett beslut, jag valde alternativ A och just som jag tog sats för att verkställa min manöver, vaknade människan och tryckte på stoppknappen...

Problemet fick en naturlig lösning men nu är jag redo för kommande situationer av denna sort!